Arkivet

Antecknat

Statsminister i tre rum och kök

Hur bodde den svenska statsministern för drygt femtio år sedan? Det är en intressant bostadshistorisk fråga, som får sin belysning i höst när Tage Erlanders dagböcker börjar publiceras. Dagböckerna från åren 1945­1969 kan betraktas som ett politiskt dokument utan tidigare motsvarighet.
Det är statsministerns äldste son, professor Sven Erlander, tidigare rektor för Linköpings universitet, som gripit sig an uppgiften att redigera och ge ut dagböckerna. Och det är i introduktionsavsnittet som Erlander berättar om hur en svensk statsminister bodde och levde i mitten av 1940-talet.
Skildringen ger också en god belysning av den svenska bostadsstandardens utveckling under "skördeår" och efterkrigstid. Så här skriver han: "Vi var nu fyra personer som delade på tre rum och kök utan rostfri diskbänk och med gasspis en trappa upp på Ryggåsgatan fem i Alvik i Stockholm. Vi omgavs av slamrande spårvagnslinjer på tre sidor".
Vi får veta att ett rum var möblerat med bland annat bokhyllor och ett stort skrivbord, det andra rummet innehöll matbordet och Aina Erlanders sekretär. Den fungerade som hennes skrivbord ­ hon var adjunkt vid Södra flickläroverket. Sönerna Sven och Bo bodde i barnkammaren.

Och i statsministerhemmet var man tvungen att varje morgon bädda ihop Tages och Ainas sängar och förvandla dem till sittmöbler. Den som vill fördjupa de bostadshistoriska studierna kan göra det på Erlandergården i Ransäter i Värmland, som innehåller en rekonstruktion av det kombinerade mat- och vardagsrummet med originalmöbler.
Upplysningarna om de erlanderska bostadsförhållandena är intressanta ur flera aspekter. Även om det var en orolig tid med stora motsättningar och en kvardröjande internationell oro efter kriget så existerade ännu inget säkerhetstänkande. En statsminister kunde bo hur han ville utan att ta hänsyn till bevakning och eskort. Något som snart skulle bli omöjligt.
Vidare avspeglas den allmänna bostadsstandarden med trångboddhet som framträdande drag även i framskjutna politikers liv. Under andra världskriget hade bostadsproduktionen brutit samman och strax därpå sköt urbaniseringen fart. Vi lämnade våra högafflar och drog in till städerna i täta kolonner för att börja ett nytt liv som det brukar stå i de idylliserande skildringarna av vår samhällsomvandling.

Perspektivet blir än intressantare om man jämför efterkrigstidens bostadssituation med vår egen tids. Återigen befinner vi oss mitt inne i en omstöpningsprocess, som avspeglar sig i vårt boende. Vi har återigen bostadsbrist i storstadsområdena, stigande priser på bostadsrätter och villor ­ och tomma lägenheter i miljonprogrammets betongförorter.
Men vi befinner oss förstås på en modernare standardnivå. För länge sedan har vi glömt hur det var när både barnfamiljer och statsministrar fick tränga ihop sig i alltför trånga lägenheter.
Och tittar vi framåt så pekar den pågående bostadsdebatten fortfarande mot allt större och öppnare lägenhetsytor. Det har vi kunnat notera vid sommarens omdiskuterade bomässa i Malmö. Där har inte saknats kritiska röster som varnat för följderna av en bostadsmarknad som distanserar sig alltför mycket från standardnormen för vanliga familjebostäder.
Detta kommer att bli hett diskussionsämne i den fortsatta bostadsdebatten, där kommande mässarrangörer får stora möjligheter att påverka utvecklingen. Med en viss bävan undrar jag om Norrköping skall våga sig in i den debatten med en egen bomässa så som antytts. Tage Erlanders dagböcker kan faktiskt ge en och annan fingervisning.

 

Gunnar Henriksson

Dela och kommentera

sdds

  • Publicerad
  • 2001-08-18 04:00

Arkivet - Statsminister i tre rum och kök - Kultur den 18 augusti 2001 - Välj artiklar:


Tillbaka - Nytt datum - Ny kategori
 
Sortera på:
 
Datum:

Kategori:


Tillbaka
Nytt datum
Ny kategori