Äntligen har Miranda fått hjälp

- Det är knappt vi vågar räkna efter. Det enda vi vill är att få ett besked. Om man inte vet vad man ska göra, så får man väl skicka henne till ett barnsjukhus. Vi kan ju inte veta, säger pappan Ludvig Takacs uppgivet.
Mamma Tina Månsson sneglar i blocket där föräldrarna
noterat alla turer sedan i vintras.
- Helst vill man ju ha en och samma doktor på en vårdcentral att gå till. Men här har vi skickats runt bland en massa doktorer som inte verkar veta vad som ska göras.

Rött ärr
Om hon tar stöd mot bordet i vardagsrummet kan nio månader gamla Miranda gå ett par steg. Åtminstone nästan. Vid ena ögat har hon ett stort, rött ärr efter att ha ramlat ur sängen en morgon i mitten av januari. Det då allt började.
- Hon slog i ögat i en vedkorg som stod på golvet. Det svullnade kraftigt. Jag blev väldigt rädd och körde direkt till vårdcentralen i Hageby, berättar Tina Månsson.
Från Hageby skickades flickan vidare till akutmottagningen på Vrinnevisjukhuset. Nästa anhalt blev ögonmottagningen på Universitetssjukhuset i Linköping som skulle kontrollera att ögat inte var skadat. Svullnaden var dock för stor.
Vid en efterkontroll ett par dagar senare konstaterade vårdcentralen i Sandbyhov att ögat var infekterat. Läkaren skrev ut medicin.

Blev förbannad
Ögat blev dock inte bättre. En läkare på vårdcentralen i Hageby, dit Tina åkte med Miranda en kväll, skrev ut en ny sorts penicillin. Tio dagar senare hävdade en ny läkare på samma vårdcentral att infektionen var borta, men att flickan nu drabbats av en besvärlig ärrbildning, en så kallad keloid.
Därefter hävdade en doktor på barnmottagningen att ärret skulle gå bort av sig självt. Men inte. I stället skickade vårdcentralen på Sandbyhov en remiss till hudkliniken på Vrinnevi. Men remissen kom bort - två gånger!
- Det är klart att man blev förbannad. Då åkte jag själv ner till vårdcentralen och såg hur de faxade iväg remissen en tredje gång, berättar Ludvig Takacs.
- Det känns dumt att bli arg på en sköterska som kanske inte vet något alls. Men egentligen är det först när jag blivit arg som vi fått några besked över huvud taget.

Togs inte emot
Beskedet från hudkliniken, när remissen väl kom fram, blev dock att väntetiderna var för långa. Istället skulle ärret behandlas med ett förband som vårdcentralen i Sandbyhov skrev ut. Men Miranda drog av sig förbandet efter bara ett par timmar.
- Sen skulle personal från hudkliniken och plastikkirurgen ha ett möte för att diskutera vad som skulle göras. Men mötet blev inställt, varför vet vi inte riktigt, säger Ludvig Takacs.
När han själv försökte ringa dit - men två gånger kopplades bort från telefonkön - brast tålamodet.
- Vi satt här i soffan och kom inte ens fram på telefon. Vad skulle vi göra? Det var då vi bestämde oss för att ringa tidningen.
Både han och Tina är noga med att påpeka att de inte beskyller några enskilda anställda för att ha gjort fel. Men, menar de, det måste finnas brister i sjukvården när ett barn skickas mellan så många mottagningar och så många läkare utan att föräldrarna någon gång får ett klart besked. Och att allting tar så lång tid.
- Jag hade nog räknat med att vi skulle få vänta på akuten när Miranda ramlat och slagit sig. Men jag hade aldrig kun­-
nat drömma om att det skulle
gå till så här, säger Ludvig Takacs.
Nu i dagarna, i månadsskiftet maj-juni, har lilla Miranda blivit undersökt på plastikkirurgen i Linköping. Beskedet därifrån är att hon ska behandlas med cortisonsprutor för att få bort ärrbildningen.
- Det känns som om vi kommit rätt, äntligen. Men det gör ju inte problemen som vi hade tidigare mindre, säger hennes pappa.Mikael Sönne