Sista kvällen innan rivningen

Robin Carlsson är en av stammisarna på Hårstorps fritidsgård.
I går, under gårdens sista öppna kväll, satt han och kompisarna och spelade TP. Precis som vanligt, fast ändå inte. Känslan av att allt var för sista gången hänger i luften som en seg massa. I sofforna framför tv:n sitter ett gäng killar och slösnackar, kollar på fotbollsmatchen mellan England och Schweiz och spelar gitarr.
- Jag kommer sakna lokalerna här. Och personalen som slutar, säger Monta Mohammed, en annan stammis.

Svårt att ta in
Vid ett runt bord sitter Robban Karlsson. Han har jobbat på Hårstorps fritidsgård i tio år.
I höst följer han med när gården flyttar ut från Hårstorpsskolans källare och in i Storängsskolan.
- Jag tror inte att ungdomarna har förstått att det är sista gången de går hit. Det har knappt jag heller, säger han och nickar mot sofforna.
Själv tycker han att lokalerna ar varit perfekta för fritidsgården och han liksom kollegan Kjetil Flejstad är skeptiska till att gården flyttar in i Storängsskolan. Skepsisen beror dock inte bara på att lokalerna är mindre. Att det inte blir något av med samarbetet mellan fritidsgårdarna, ungdomshälsan och socialförvaltningen är ett större problem. Liksom att de kommer att ha öppet färre dagar och h a mindre personal.

Sämre öppettider
- Det kommer knappt vara öppet två dagar i veckan. Här har vi öppet i fem, säger Robban Karlsson i samma andetag som han påpekar att personalen inte vet så värst mycket om hur verksamheten kommer att organiseras ännu.
En kille kommer fram till Robban och säger att han kan visa några av sina korttrick efter middagen. Robban nickar; det blir kul. Sedan berättar han att de kvällen till ära skall bjuda ungdomarna på pizza och läsk.
- Pizza och gravläsk, säger han i ett tappert försök att muntra upp stämningen.