replikSkolpoliser ingen lösning

Det är fullständigt självklart att alla barn och ungdomar har rätt att känna sig trygga och att alla elever ska kunna arbeta ostört i skolan. Om detta är vi alla överens.
Frågan är på vilket sätt man uppnår den bästa arbetsmiljön, den miljö som skapar trygghet och lugn. I förra veckans debattartikel om skolpoliser framgår det att moderaterna Gunnar Axén och Sten Tolgfors tror att det sker genom polisnärvaro i skolan. För egen del tror jag att det handlar om att skapa en skolanda där ömsesidig respekt råder och där personal, elever och föräldrar tillsammans sätter upp regler och visar att de litar på varandra och på att reglerna följs.

Genom att placera polisen i skolan, som Axén och Tolgfors vill, riskerar man sända en signal till alla elever att de måste bevakas och att de är presumtiva brottslingar. I stället för att skapa en arbetsmiljö byggd på tillit och förtroende riskerar man att få en arbetsmiljö byggd på ögontjäneri. En sådan utveckling vill i alla fall inte jag se. Det ska vara den egna viljan att inte såra som avhåller en elev- eller lärare - från att mobba en annan. Inte risken att bli haffad av skolpolisen. Ständig polisbevakning överallt är varken möjligt eller önskvärt och hur agerar man i så fall nästa gång man får lust att trakassera någon och polisen inte är närvarande?

Trots att jag tycker att Axén och Tolgfors landar i en galen slutsats tycker jag dock att det är bra att de med sin artikel bidrar till att hålla en viktig debatt vid liv.
Skolmiljön är avgörande för både trivsel och kunskapsutveckling. Men som vanligt fungerar inte en sådan enkel åtgärd som att putta in polisen i skolan för att lösa de brister som finns. Olika yrkesgrupper som finns kring barn och ungdomar spelar olika roller i detta arbete. Att få tidig kännedom om elever på glid, som Axén och Tolgfors skriver, är till exempel inte främst polisens uppgift.
Svenska elever trivs generellt sett bra i skolan och trakasserier och mobbning tenderar att minska. Att en del ändå känner sig otrygga måste givetvis tas på allvar, liksom otydligheten i personalens befogenheter.
Den osäkerhet många lärare känner över på vilket sätt de törs avbryta när de upplever att det inte fungerar behandlas i den nya skollag som är på väg. Den innehåller bland annat också en särskild lag som ytterligare stärker elevernas skydd mot mobbning, sexuella trakasserier och diskriminering. Inriktningen i övrigt är den att huvudmän och skolor får ett större ansvar för trygghet och studiero, men de får också de befogenheter som krävs för att leva upp till detta ansvar.

De uppgifter som verkligen är polisens ska naturligtvis även fortsättningsvis vara det. Skolan är en arbetsplats där samma regler som det övriga samhället lever efter ska gälla.
Om ett brott begås på en skola ska det anmälas och behandlas som ett brott begånget var som helst annars. Polisen jobbar också redan förebyggande i skolan, ett arbete som säkert kan utvecklas.
Tillsammans med övriga aktörer i samhället, föräldrar, skolpersonal, föreningsliv, ger det möjlighet att motverka segregation och utanförskap som oftast är grogrunden för brottslighet bland unga.
Jag vill arbeta för att skolans rektorer och personal får det stöd de behöver för att skapa en trygg arbetsmiljö.
Jag vill ge skolan resurser för att arbeta med de elever vars beteende inte är acceptabelt och för att komma tillrätta med orsakerna till problemen. Men jag vill inte stämpla alla elever som opålitliga presumtiva brottslingar i behov av ständig polisbevakning, vilket moderaterna Axén och Tolgfors tycks vilja. Det tjänar vare sig elever, skolpersonal eller det övriga samhället på.