Målet är att röra sig fritt

Det har gått fem år sedan riksdagen antog den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken. I handlingsplanen som utgår från ett medborgarperspektiv är fysisk tillgänglighet ett prioriterat område, där ska före utgången av år 2010 till exempel "enkelt åtgärdande hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga vara åtgärdade i befintliga lokaler dit allmänheten har tillträde och på befintliga allmänna platser".
De Handikappades Riksförbund, DHR, arbetar intensivt med att påverka de politiska beslut som har betydelse för människor med rörelsehinder. Av Sveriges befolkning har sju procent ett rörelsehinder om vi ser till åldrarna 16-84 år. Det är cirka 400 000 personer.
Norrköpings kommuns handikappolitiska program antogs av kommunfullmäktige i juni 2002. Handikapporganisationerna var med i arbetet att ta fram programmet.
DHR har sedan många år, tillsammans med andra handikapporganisationer bidragit till att göra den yttre miljön tillgängligare i kommunen. Vi har regelbundna samråd med tekniska kontoret vid ombyggnad av gatu- och parkmiljöer och ges tillfälle att komma med synpunkter och påverka val av markbeläggning etcetera. innan arbetet påbörjas. Vi upplever att våra erfarenheter och vår sakkunskap under de senaste åren tagits tillvara bättre. Tyvärr gäller inte det inom andra områden inom kommunen.
I handlingsprogrammet anges att kommunen ska utarbeta en tillgänglighetsplan för kommunens egna lokaler och anläggningar samt att "kommunen ska verka för att övriga offentliga lokaler och anläggningar görs mer tillgängliga". Vi tycker att det går för sakta med genomförandet av plan- och bygglagens krav på undanröjande av enkelt åtgärdade hinder, där alltså även fastighetsägare och privata näringsidkare inkluderas. Kommunen bör inta en aktiv och ledande roll i arbetet för ett tillgängligt samhälle. Verkligheten ser på alltför många håll annorlunda ut än de politiska målen. För att uppnå målen om full delaktighet och jämlikhet krävs att alla ska kunna röra sig fritt utan att begränsas av olika hinder.

Att fritt välja var jag ska handla mat och kläder, på vilken uteservering jag vill äta en bit mat, att besöka anhöriga och vänner, kyrkor och olika kulturarrangemang är något som de flesta anser som en självklarhet. vi som lever med rörelsehinder har inte samma valfrihet. Ett trappsteg, en för smal eller tung dörr, avsaknad av handikapptoalett, grusgångar som rullstolar och gånghjälpmedel gräver ner sig i är enkelt åtgärdade hinder som utestänger oss. Man kan låta bli att bygga upp nivåer i butiker och serveringar - mot gällande lagstiftning - överbygga befintliga nivåskillnader med ramper och/eller borttagande av trösklar, bredda smala dörrpassager, installera automatiska dörröppnare etcetera. Otillgängliga fysiska miljöer som utestänger människor med rörelsenedsättning - som hindrar oss att delta i samhällslivet - är diskriminerande.
Den 20 augusti åker medlemmar från rörelsehinderförbunden DHR, NHR och RBU i Norrköping till Stockholm för att delta i Marschen för tillgänglighet. Tillsammans med ett hundratal andra organisationer och företag kräver vi att otillgänglighet ska klassas som diskriminering av personer med funktionshinder och att en tvingande lagstiftning införs som omfattar alla fysiska miljöer.