Med hjärtat och micken i handen

Reglerna för att tävla i poesi är mycket enkla. På tre minuter ska poeten framföra ett egenhändigt skrivet verk utan annan rekvisita än sig själv. Fem domare utses i publiken och varje framförande bedöms på en väl graderad poängskala från 1,0 till 10,0. Det säger sig självt att knappast ens poetisk rättvisa kan skipas under sådana förhållanden, men ett Poetry Slam kan vara hörvärt och underhållande som en alternativ melodifestival ungefär.

Det visar sig att publiken till stora delar är vänligt sinnad och att det är en stor fördel att starta sent i fältet eftersom poängen tenderar att stiga. Pym Karlsson börjar med en nyskriven pendeltågsdikt om en kväll som handlar om ett ganska meningslöst hångel. Mia Flemström är den som drar mest åt en skriftlig poesi som saknar omedelbara publikknipande poänger. Det är också hon som delar poängbedömarna mest mellan högsta och lägsta poäng. Rasmus Ekström läser en gymnasial hexameterdikt.

Martin Johnsson och Jon Hauge är de som är mest sceniska. Deras texter är mer dramatiska till sin karaktär och inte långt från en stand up-monolog. Det är också Hauge och de tre sist uppträdande poeterna: Lisa Färnström, Matilda Olofsson och Jonas Edström som med säker scenvana och tänkvärt innehåll kniper de åtråvärda finalplatserna till SM i Poetry slam som avgörs i Sala 24-27 maj. De lyckliga vinnarna utgör också Östergötlands uppställning i lag-SM.