Svar till Oacceptabelt uppförande av busschaufför, NT 2/9.
Häromdagen beskrev Lilian Nyström i en insändare en händelse på linje 119 då en mamma med sin funktionshindrade son reste. Som i många av dessa situationer går de inblandade parternas upplevelser av det inträffade isär.
Enligt insändaren spottade pojken ombord på bussen vilket ledde till att mamman och pojken fick gå av bussen. Enligt föraren spottade pojken föraren två gånger i ansiktet.
Föraren tog väldigt illa vid sig av att bli spottad på och ville inte fortsätta köra turen. Skribenten tyckte inte, om jag uppfattade henne rätt, att detta var ett bra beslut av föraren och att föraren uppträdde olämpligt mot pojken.
Den händelse som beskrivs i insändaren är verkligen tråkig. Vi får där en beskrivning av situationen där föraren framställs på ett mycket negativt sätt. Om man endast lyssnar till hur skribenten beskriver händelsen så är man beredd att hålla med. Men vi lyssnar självklart också till förarens upplevelse av händelsen. Ska man tolerera att bli spottad i ansiktet av en funktionshindrade person? Om man inte tolererar det, hur bör man då reagera? Jag har inget givet svar. Jag ser här bara hur en situation i vardagen kan uppfattas på olika sätt.
Jag och vår entreprenör tycker det inträffade är mycket tråkigt och ber om ursäkt för händelsen. Jag vill gärna att mamman kontaktar mig igen eftersom jag tyvärr inte har kvar hennes kontaktuppgifter.