Ja du, Jörgen Rundgren, nu tycker jag allt att du fått många goda argument för Norrköpings kulturhuvudstadsansökan. Så många, att du kan visa politiskt mod på kommunstyrelsens möte 8 september, och säga: Jag hade fel. Allt talar för att Norrköping ska söka. Det är nämligen inte politiskt modigt att måla in sig i hörn och envisas med någonting som man i ett skede trodde var klokt. Modigt är, att lyssna och att ändra sig.
Näringslivet är för en ansökan. Besöks- och turistnäringen likaså. Både etablerade konstnärer och yngre kulturarbetare ser möjligheterna för Norrköping om vi söker. Till och med alliansbrodern Lars Eklund har visat hur små kostnaderna faktiskt blir per år, om man ser till helheten, och inte stirrar sig blind på det sexsiffriga miljonbeloppet.
Vilka argument man använder är faktiskt lite ointressant. Fler besökare till Norrköping, ökad attraktivitet för näringslivet, stor medial lansering i hela Europa - de "instrumentella" argumenten - eller ökad livskvalitet, fördjupad demokrati - de traditionella humanistiska argumenten - är invävda i varandra. För att inte tala om "den kreativa sektorn", de cirka 3 000 personerna i Norrköping som i dag arbetar inom kultursektorn. Olika dimensioner spelar i gemensamma ackord. Men tillsammans visar argumenten på någonting som den ena staden efter den andra ute i Europa upptäcker: kulturen är inte en dekoration på samhällskroppen. Kulturen är en pulsåder. Begreppet "cultural planning" diskuteras på universitet och högskolor överallt: samhällsutveckling med kulturen som drivkraft.
Vad som pågår är alltså en tankevända, eller ett paradigmskifte om man så vill. Och risken, Jörgen, är att du och dina fega kamrater hamnar i bakvattnet och får stå där med lång näsa när ni ser städer och regioner runt omkring blomstra och växa. I värsta fall kommer ni inte ens att begripa vad som hänt.
Första steget i tankevändan är, att våga se satsningar på kultur som investeringar, investeringar i framtid, och inte som kostnader.
Så när du generöst och modigt säger på kommunstyrelsens möte: "Ja, jag tycker vi skall söka", då behöver du inte skämmas. Du kan tvärtom vara stolt för att du upptäckt en ny dimension i livet.