Debatt Det där med att välja skola hur som helst, välja bort dåliga skolor, sätta barnen i kö redan på BB, det låter nog bra, men är det inte ett lyxproblem för vissa grupper i vissa områden? Om du bor i tätorten XX (det finns hundratals liknande i Sveriges borttynande landsbygd) så kan du vara glad om du har något val överhuvudtaget. I många kommuner utanför storstadsområdena har skolorna lagts ner i samma rasande takt som mjölkbesättningarna. Hur ska man välja skola om ingen finns?

Och att småpaltarna får sitta och skramla i skolbilar i timmar till den skola som överhuvudtaget finns, få jättelånga skoldagar och skolkamrater som de bara ser i skolan. Om det till äventyrs skulle finnas något annan skola än den ännu inte nedlagda kommunala inom fem mils avstånd, hur ska då ungarna ta sig dit? Det är inte självklart att föräldrarna kan sätta av hur mycket tid och drivmedel som helst, de ska förmodligen jobba också, och på landsbygden är det inte alltid så välordnat att de eventuella jobb som finns ligger i närheten av eventuella skolor.

Och om de vill gå på så kallade profilskolor (idrott eller musik) blir det ännu värre. Då kan det röra sig om avstånd på tio femton mil. Samt dryga utgifter för inackordering.

Så har vi det här med osäkerheten. En familj som bosätter sig ute på landet och är glada åt den idylliska byskolan, som ändå är den enda man kan välja, kan inte på något sätt vara säkra på hur länge de får behålla den. Den fina nybyggda skolan i en annan tätort som min äldsta dotter började första klass i, är sedan länge historia. Tillsammans med nästan alla skolor i samma kommun, skolor som myllrade av barn på 70- och 80-talet. Hur gick det till? Vart tog de vägen?

Vilka unga familjer vill bo i dessa ödebygder, där en person kan köpa en fin femrumsvilla bara för att förvara sina mopeder i? Jag blir frustrerad och förbannad när jag ser beskäftiga föräldrar och politiker stå och tramsa om det fria skolvalet, samtidigt som de struntar i alla dem som inte kan välja för att det inte finns något att välja på. Och då handlar det inte om så kallat utsatta grupper, alla som bor på landet är inte – trots vad somliga politiker sagt – dumma, outbildade, socialt stigmatiserade, eller utfattiga. Hur skulle landsbygden se ut om det bara bodde utsatta där. Fast utsatt är väl egentligen det ord som passar bäst, utsatt i ingenstans. När skolorna försvinner dör bygden. Vilka fria val finns då kvar, utom att flytta till storstan?

Det är alltså viktigt att man tar itu med en helhetslösning för landsbygden och de mindre tätorterna, hur man genom satsning på service och infrastruktur ska få folk att bo kvar, annars kommer Östergötland snart att få oönskade skräpytor.