Insändare Med anledning av Kommunstyrelsens presentation av budget som leder till minskad personal i Finspångs skolor till hösten: Hur förklarar vi för barnen att det inte finns pengar för att de ska få den hjälp de behöver, har rätt till, för att klara målen i skolan? Hur säger man till ett barn att budgeten tyvärr skenar åt fel håll, så din trygghet, din hjälp i skolan, kommer inte att kunna vara kvar i höst. Du får klara dig själv.

Hur säger man att det är du som är vår framtid, vårt hopp, men det får inte kosta. Det har redan kostat för mycket. "En skola för alla"? Nej, det blir mer och mer en skola för de som har förmågan att arbeta självständigt, att ta ansvar för sitt arbete. De som kan se helheter och räkna ut konsekvenser av sitt handlande, och justera sitt handlande därefter.

Vi andra, vi ser hur betygsvarningar delas ut, hur närvaron minskar på lektionerna, hur motivationen att ens gå till skolan minskar i samma takt som hoppet om den ljusnande framtid.

Befintlig personal vänder ut och in på sig själva för att få det att gå ihop, men lyckas ändå inte fullt ut, och mellan raderna står att läsa att det här håller inte. Det håller inte så som det är nu, vi räcker inte till!

Strama åt ännu mer, men fråga inte sedan varför allt gick åt skogen. Personal med psykisk ohälsa, utmattade, brända i båda ändar. Barn som tappar tilltro till hela skolväsendet, till vuxna. Barn, som även de blir sjukskrivna av utmattningssyndrom för att de inte klarar stressen och pressen som läggs på dem. Barn!

Men det är klart. Ni ska ju göra en riskanalys, och alla vet ju hur fort det går att åtgärda efter att ha gjort en sådan. För att bespara er det arbetet, läs texten igen, och se den som en fullgod analys.