En ung man blir nedslagen på krogen. Han får skador fysiskt och psykiskt. De fysiska skadorna läker med tiden, de psykiska skadorna tar desto längre tid. Polisanmälan upprättas, vittnen finns, bildbevis på skadorna finns, förundersökningen läggs med tiden ner.
Den unge mannen känner sig misstrodd. Han vet vad som hänt, han har vittnen som bekräftar det han varit med om, men trots det så kommer gärningsmännen att få gå fria medan han själv knappt törs lämna sitt hem längre.
Svensk polis har genomgått en stor omorganisation. Målet var att komma närmare medborgarna, men resultatet så här långt pekar i en helt annan riktning. I missnöje lämnar nu allt fler poliser sina tjänster samtidigt som platser på polishögskolan står tomma. I media kan man läsa hur poliser som fortfarande jobbar kvar inom yrket är missnöjda med sina låga löner, arbetsvillkor och hur de tycker att styret centraliserats på ett negativt sätt. 23 stycken myndigheter har blivit en.
Ekvationen om att komma närmare medborgarna går redan där inte ihop.
Åklagare varnar för att resursbristen inom polisen går ut över förundersökningarna och antalet uppklarade brott är rekordlåg. Är den svenska polismyndigheten ett sjunkande skepp eller är det bara omorganisationen som tar lång tid att sjösätta? Oavsett vilket finns det en grupp som är de stora förlorarna här, nämligen de brottsdrabbade. Ofta pratar man om den stora omorganisationen, om polisens tuffa arbetsvillkor, om att antalet brott som klaras upp blir färre, men sällan nämner man de som drabbas.
För en person som drabbats av brott så är det i de allra flesta fall viktigt att få en rättslig prövning. Det ses ofta som ett slags avslut på det som hänt och kan också ge en känsla av att rättvisa skipas.
Idag är det allt färre som får komma till ett sådant avslut på grund av bristande resurser inom polisen. Visst, alla brott går inte att lagföra av olika anledningar, men betydligt fler än idag. Utöver detta är det också många brottsdrabbade som går igenom rättsprocessen helt utan stöd. De blir helt enkelt inte tillfrågade om de vill ha något stöd, trots att det är deras rätt och tillhandahålls helt kostnadsfritt.
Oavsett om anmälan leder vidare till åtal eller inte så är det för många viktigt att ha någon att prata med om det som hänt. Någon som hjälper en att bearbeta ett trauma som drabbat en i samband med att man blivit utsatt för brott.
Antalet ärenden till brottsofferjourerna har sjunkit dramatiskt i samband med polisens omorganisation, vilket återigen pekar på att brottsoffren är de stora förlorarna. En polisorganisation som säger sig vilja jobba närmare medborgarna får aldrig glömma de brottsdrabbade.
Den unge mannen vi skrev om i början kommer inte att få någon rättslig upprättelse. Han är tyvärr inte ensam. Tusentals brottsoffer befinner sig i samma situation.