Debatt Region Östergötland befinner sig i ett mycket allvarligt ekonomiskt läge. De kommande åren krävs besparingar på nästan 400 miljoner kronor. Något som regionstyrelsens ordförande Mats Johansson (S) kommenterar så här: ”Östgötarna kommer inte att märka av så mycket att vi ska spara” (NT 8/3), efter att regionstyrelsen fattat beslut om ekonomisk handlingsplan. Vem försöker han lura?

Moderaterna och Kristdemokraterna är mycket oroade för Region Östergötlands ekonomiska utveckling när det gäller de sjukvårdande verksamheterna. Vi har under lång tid sett att både ekonomin och tillgängligheten till vården går åt fel håll. Vi har gång på gång lyft att det krävs politiskt agerande och – framför allt – samverkan mellan ansvariga politiska instanser. Vi har också krävt att en extern analys ska genomföras. Dessvärre möts vi varje gång av kalla handen. Den (S)-ledda majoriteten vägrar konsekvent ta till sig av våra förslag, de säger sig ha kontroll – trots att alla kurvor visar på raka motsatsen.

I den nu antagna ekonomiska handlingsplanen finns många oklarheter, inte minst saknas tydliga konsekvensbeskrivningar vad besparingsåtgärderna kommer innebära. Det framgår exempelvis inte hur länge vissa besparingar kan göras och vilka effekter som kommer inträffa. Möjligen kan avsaknaden av dessa konsekvensbeskrivningar förklara Mats Johanssons uttalande om att 400 miljoner inte kommer märkas.

Mitt i detta ekonomiskt allvarliga läge växer också vårdköerna. Och de växer rejält. De senaste siffrorna visar att 836 östgötar har väntat på operation längre än tre månader. Den siffran har ökat med 465(!) procent sedan 2014. På Universitetssjukhuset i Linköping är var sjunde vårdplats stängd. Läkare larmar om att patientsäkerheten inte längre kan garanteras och cancerpatienter skickas till andra landsting för att få sin livsavgörande vård innan det är för sent. Utvecklingen måste brytas.

När Alliansregeringen styrde halverades vårdköerna, mycket tack vare kömiljarden. Våra båda partier, tillsammans med hela Alliansen, vill på nationell nivå införa en ny och utvecklad kömiljard om vi får väljarnas förtroende i höstens val. Den nya kömiljarden ska exempelvis breddas till att också omfatta återbesök och rehabilitering för att bättre möta behoven hos kroniskt och långvarigt sjuka. Med rätt politik kan vårdköerna kapas, vi har gjort det förr och kan göra det igen.

I det här allvariga läget som Region Östergötland befinner sig i duger det inte att stoppa huvudet i sanden och försöka påskina att ett rekordstort sparbeting inte kommer märkas. Eller – för den delen – blunda för att vårdköerna växer för varje dag som går.

Vi efterlyser det politiska ledarskapet och vår hand har varit utsträckt länge nu. Östgötarna förtjänar bättre än så här. Det kan faktiskt, hur dramatiskt det än låter, handla om liv eller död.