Debatt

Sverigedemokraterna lyfter behovet av att skydda den svenska kulturen drivna av en rädsla att något håller på att gå förlorat. Den svenska kulturen hotas av utifrån kommande, invandrad kultur och det svenska etablissemanget tar inte sitt ansvar och accepterar urvattnade kulturer från andra länder som inte hör hemma här. Hos Sverigedemokraterna är själva idén om en homogen svensk kultur det som man måste försvara mot de främmande degenererade kulturformerna. Sverigedemokraternas rasistiska kultursyn vilar i grunden på tanken om ett homogent folk och föreställningen om kulturell renhet. Sverigedemokraternas idealbild av det homogena folket; ett folkhem befolkat av infödda svenskar som är arbetsamma och heterosexuella. Allt som stör denna ideala svenska kulturmiljö bekämpas med tal om hot mot det svenska folkets kultur och samhälle.

Sverigedemokraternas syn på det svenska kulturarvet exkluderar det ovana. Genom detta förhållningssätt stänger man ute och drar en gräns mellan människor. Sverigedemokraternas idé om det svenska kulturarvet skapar en motsats till hur vårt svenska samhälle i verkligheten ser ut. De ställer upp ett falskt val mellan deras uppfattning om svenskhet och nutidens komplexa mångfald av ursprung, identiteter, religioner och sexuella läggningar. Sverigedemokraternas val är falskt eftersom vårt svenska kulturarv och historia är en oöverskådlig mångfald av föränderliga identiteter och livsstilar både bland oss som är födda här och de nyanlända.

Deras inskränkta bilder av den svenska kulturen och strävandena efter homogenitet gör Sverigedemokraterna i första hand till kulturalister med rasistiska undertoner vilket är två sidor av samma sak, där snäva, kulturella självbilder byggda på en specifik svenskhet läggs till grund för deras främlingsfientlighet på alla nivåer av samhällets aktiviteter.

Jimmie Åkesson skriver i sin memoarbok Satis Polito: ”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det.”

Att folket måste vara enhetligt för att det svenska samhället skall fungera uttrycks tydligt i Sverigedemokraternas politiska hållning och i konsekvens med detta skall det bara finnas en nationell identitet inom landets gränser.

Sverigedemokraternas bild av det svenska är falsk och ett förnekande av verkligheten. Det har aldrig funnits något enhetligt svenskt folk med en gemensam kultur som marscherat fram genom den svenska historien, även om en och annan kung, som hyllas av Sverigedemokraterna har gjort sina försök att skapa det homogena svenska.

Varför skall vi göra motstånd mot Sverigedemokraternas syn på det svenska? Jo, därför att de snävar in, banaliserar och förlöjligar den bredd och djup som den svenska kulturen i all sin mångfald består av. Det finns inte en svenskhet utan flera, och svenskheten är inte given. Det är inte en ryggsäck som vi bär med oss utan något som ständigt skapas mot bakgrund av tidens grundläggande tankegods som förvaltande av demokratin, strävan efter jämlikhet och en hög grad av tolerans mot det främmande.

Mångfalden, som Sverigedemokraterna ser som ett hot och som ska bekämpas, är tvärtom en förutsättning för demokratin och mångfalden är inget scenario att begrunda eller som kan väljas bort, den är ett samhälleligt faktum att förhålla sig till.

Vårt samhälle är mångfaldigt, men Sverigedemokraternas syn är enfaldig och begränsar våra livs möjligheter.