Debatt När röken har lagt sig och dimmorna lättat gäller det att vi moderater drar ett antal slutsatser av det som hänt och tydliggör vad vi behöver göra framöver.

Vi är naiva inför framtiden om vi tror att det enbart är Anna Kinberg Batras bristande kommunikation som återspeglas i dagens opinionsläge. Det kanske helt enkelt är så att väljarna inte tycker om det vi gör. Vår förda politik kanske enbart attraherar femton procent av befolkningen. När Anna nu valt att kliva av som partiledare, finns det som jag ser det, tre viktiga lärdomar att ta med framåt:

1/ Politikens tyngdpunkt måste attrahera fler

Tre år efter regeringsbytet är utmaningarna på arbetsmarknaden och i välfärden större än någonsin. Exempelvis ser vi en skola som inte kan möta eleverna likvärdigt och med stor brist på utbildade lärare. På arbetsmarknaden ser vi att de människor som stod utanför för ett år sedan nu är ännu längre från en anställning. Trots detta har vår rikspolitiska agenda mest präglats av retorik som vädjar till människors behov av trygghet. Men svensk rätts- och säkerhetspolitik är inte den viktigaste konfliktytan gentemot nuvarande regering. Trygghetsfrågor vare sig det handlar om militär- eller polisiär förmåga kräver breda politiska överenskommelser snarare än budgivning på vem som erbjuder mest. Vi behöver koncentrera den politiska konfliktytan gentemot regeringen på jobben och välfärdens utveckling.

2/ Ett ledarskap med starkt mandat från fotfolket

Processen att lyfta fram Anna Kinberg Batra som ny partiledare 2014 upplevdes av många medlemmar som sluten. Förutom den processen har den politiska agendan från riksorganisationen till stor del handlat om att synliggöra politik ur ett nationellt perspektiv. Det är givetvis viktigt för ett parti som aspirerar på statsministerposten men både processen till ny partiledare och det nationella fokuset har fått till följd att samhällsproblemen ute i kommunerna kommit i skymundan. Därför är det viktigt att vi nu tillåter att nästa ledarskap från början tar stöd hos medlemmar ute i hela rörelsen. Vi medlemmar bör ha vetskap om vilka som kandiderar och vi bör ges möjlighet att bilda oss en uppfattning innan vi uttalar stöd för någon särskild kandidat. Dessutom krävs det att riksorganisationen förstår vikten av att belysa de kommunala och regionala vardagsproblemen i förd politik.

3/ Utmana samhällsproblemen och sluta med spelteorier

Arbetslinjen, ekonomiskt ansvarstagande och möjligheten för människor att själva forma sina liv var våra gemensamma utgångspunkter under alliansregeringen. Vår största fiende var samhällsproblemen. Alltför ofta tycks vi numera hamna i ett spel där huvudmotståndaren inte längre är samhällsproblemen utan andra politiska partier och där ändlösa diskussioner handlar om vem som ska ta vem på den politiska spelplanen. Vi borde i alla forum sikta på att bli Sveriges största parti och genom framåtsyftande arbete vinna väljarnas förtroende i så stora grupper att vi återigen är statsbärande.

Partiledarbytet ger oss en möjlighet till en omstart, men det är fler än Anna Kinberg Batra som behöver utvärdera sin insats under hennes ledarskap. Jag tror att en självrannsakan ska utgå från dessa tre punkter och att en framgångsrik väg framåt kräver betydligt mer än en ny partiledare.