Insändare Min hjärtsjuka pappa fick lunginflammation och hamnade på Vrinnevisjukhuset. Redan efter ett par dagar nämnde man hemgång, men tack vare en erfaren läkare blev han kvar styvt en vecka. Till slut ansågs han ändå färdigbehandlad och skulle hem till sin sambo.

Korttidsboende var inget alternativ, då köerna var långa och kraven stora enligt en läkare. Liggande hemtransport var en självklarhet trodde jag, eftersom han hade andningsbesvär. Men nej. Om en person i hans tillstånd inte är berättigad, undrar jag om någon alls är det. Jag bråkar, och, då blir det trots allt liggande transport.

Pappa hankar sig nu fram med sin fantastiska sambo som gör allt för att det ska fungera. Tyvärr tillstöter en del nya problem för pappa. Vi har fått med oss bra information från Region Östergötland om Trygg hemgång. Där står "Vi bryr oss om dig och ditt hälsotillstånd när du kommit hem. En sjuksköterska kommer att ringa. Hon kan hjälpa dig om du har några frågor eller behöver träffa läkare"

Fantastiskt bra, precis vad vi behöver, men ingen ringer. Jag försöker nå Hemsjukvården men de måste få klartecken från en läkare. Jag ringer 1177 men det är kö, försök igen senare. Nästa natt ramlar pappa och hans sambo larmar. Den person som kommer försöker nå 1177. Du har plats 40 i kön.

I hans fall ska man absolut till akuten om man har slagit i huvudet. Det känns viktigt att de som åker på larm känner till det. På akuten gör fantastisk personal sitt yttersta trots stor arbetsbelastning. Jag åker till vårdcentralen som, när de blir klara över hans situation, snabbt fixar det de har möjlighet till samt ser till att någon från hemsjukvården gör ett hembesök. Tusen tack! Nu kan jag andas igen.