Insändare Svar på Robert Damberg och Bengt Nordströms artikel den 21/11

Det är lite märkligt att miljöpartister förespråkar hastigheten 320 km/tim som innebär nästan dubbelt så hög energiåtgång jämfört med 250 km/tim. Därtill kommer betydligt högre energiåtgång (koldioxidutsläpp) vid byggandet, bland annat genom fler tunnlar, vilket dessutom gör resan betydligt tristare som sannolikt får en del att istället välja flyget.

Tidsvinsten blir Stockholm-Norrköping cirka 4 minuter, kostnad 10 miljarder. Stockholm-Göteborg tidsvinst 15 minuter, till en kostnad runt 50 miljarder. Pengar som troligen kommer tas genom ökad nedläggning av mindre regionala banor som Tjustabanan, Bohusbanan med flera.

Att jämföra med Japan haltar ordentligt då snabbtågen där gå mellan mångmiljonstäder, enda miljonstaden i Sverige är Stockholm. Det största uppsvinget för Ostlänken och Götalandsbanan blir därför på det regionala resandet. Frågan är om tågbolagen kommer anse det ekonomiskt lönsamt att skaffa tåg för 320 km/tim då tidsvinsterna blir så små. Nya snabbtåg som idag köps in saknar korglutning, vilket förlängt restiderna på flera sträckor med 15-20 minuter och det har inga politiker protesterat mot.

Det vore bättre om man i debatten istället talade om restid, medelhastighet istället för maxhastighet och priset. Största restidsvinsten Stockholm- Norrköping görs genom en kortare sträcka över Nyköping. Det som idag gör att många tar flyget framför tåget är att flyget ofta är billigare. Det stora restidsproblemet idag är på många håll och inte minst i Norrköping de långa körtiderna med lokaltrafiken till järnvägsstationerna. Med satsningar på lokaltrafiken skulle man kunna göra betydligt större tidsvinster för de långväga resandet än en högre maxhastighet på järnvägen.