Insändare För över ett år sedan lyfte jag frågan i kommunfullmäktige gällande de vimplar som försvunnit utanför Idrottsparken, idag Östgötaporten. Vimplar av en lång och anrik fotbollshistoria för Norrköping, och som för väldigt många personer är en stor stolthet.

Via media fick vi förra året till oss att kommunen plockat ner vimplarna, och att de hade hittats kastade och förstörda på Ekbackens stenförråd.

Under kommunfullmäktige i april 2016 gav ansvarigt kommunalråd Karin Jonsson (C) svaret att "på något vis ska vi väl kunna komma till en lösning”. Det kan inte tolkas på något annat vis än att vimplarna återigen skulle komma att pryda gatan utanför “Parken”. Särskilt eftersom Jonsson då avslutade svaret med att när nya vimplar kommer upp, ska även SM-guldet från 2015 få en egen, ny vimpel.

Artikelbild

| IFK på skräphögen. Är Norrköpings fotbollshistoria något som kommunen inte vill skylta med?

Nu sitter vi här ett år senare och gatan utanför Östgötaporten gapar fortfarande tom. Här ser vi ingen anrik historia, ingen stolthet över alla de guld vår stad spelat hem, men framförallt ingen vilja och vision hos de styrande att återställa det man en gång kastat och förstört. Det här är en lång fotbollshistoria med början 1938 då Sleipner vann guld.

Norrköping är en vacker stad på många sätt och vi talar ofta och länge om vikten av konstnärliga utsmyckningar. En bred majoritet är enig om att kultur förgyller det offentliga rummet.

När kommer vi att få se IFK-vimplarna på plats utanför Östgötaporten igen? Eller är idrottshistoria en kultur som Kvartetten väljer bort?