Visst är det underligt att 90-talisterna som haft de bästa möjligheterna till utveckling, är de som mår sämst i vårt samhälle. Största ökningen är inom psykisk ohälsa. Beror detta på att man ej haft problem under sin uppväxt?
Är det med detta som med vårt immunförsvar, har man inte varit sjuk, har kroppen ingen motståndskraft när problemen kommer? Vi i Sverige har pga en fantastisk ekonomisk utveckling under mer än 30 år i bästa välvilja curlat våra ungdomar. Tyvärr har resultatet i vissa fall blivit bristande respekt och arbetsmoral.
Mycket av ohälsan grundar sig nog på dåliga levnadsvanor och svagt vuxenstöd. Utan vuxenstöd blir det Youtube-klipp och spel i stället för sökande efter kunskap. Utan hjälp från vuxen kan den ungdomen ganska lätt hamna i skärmberoende.
Senaste Pisa-rapporten visade att elever som satt mest vid skärmen var de som fick sämst resultat. Man kan rent medicinskt förklara att hjärnan får kickar av spelandet, vilket gör att den egna fantasin och den övriga aktiviteten minskar. För lång tid vid skärmen stjäl viktig tid från barnens övriga utveckling.
Motoriken utvecklas i rörelsen, själen i samspel med andra människor och i naturen. Vi måste tränas i social kompetens. Utan bra regler från lärare och vuxna hemma har det blivit svårt för många barn.
Alla skolor borde ha en tydlig skärmpolicy som säkrar utelek och social interaktion. Man ser idag tendens till ökad frekvens av närsynthet , mindre god finmotorik och svårigheter med socialt samspel.