Debatt Svar på insändare i NT 24/11 av Lars Bodelius och Uno Carlsson

I ett svar till min insändare om den föreslagna detaljplanen på Eriksvik tecknar Lars Bodelius och Uno Carlsson en romantisk bild av utvecklingen i Söderköping och karaktäriserar projektet som ”desperat förstörelse”.

Det insändarskribenterna tycks bekvämt nog bortse ifrån är den stadiga utvecklingen av Söderköping till den stadskärna som den är idag. Skribenterna verkar ha missat många av de fler än fyravåningar höga hus som redan i kantar Storåns framfart genom staden (som Castenhof, Stadshotellet, Brunnssalongen, Brunnen, Bergaskolan och många flera). Faktum är ju snarare att höga i hus i åmiljön är regel snarare än undantag och sätter sin prägel på Söderköpings karaktär. Även på Eriksvik finns motsvarande höjd på husen. Stora delar av stadskärnan är byggd med skredrisk, vilket om man är medveten om det inte är något problem att kompensera för.

Vad gäller parken är det bra om vi håller oss till fakta. Den nu förslagna byggnationen omfattar cirka 15 % av Brunnsparkens totala yta. Resten av parken ska rustas upp och levandegöras enligt ett vackert gestaltningsprogram där just det som insändarskribenterna kommer att lyftas fram, vacker estetik där vattnet och åpromenaden är viktiga komponenter.

Självklart ska inte utveckling ske till vilket pris som helst. Men när vi diskuterar frågan om samhällsplanering och nya bostadsområden kan det vara viktigt att påminna om att alla städer växer fram i olika årsringar. Den planerade byggnationen på Eriksvik, i Brunnsparkens utkant, ligger väl i linje med Söderköpings tidigare utveckling. Jag är glad för de av majoritetens politiker som vågar visa ledarskap och tar beslut som leder till ytterligare en attraktiv bostadsmiljö för den som vill flytta till, eller flytta inom, Söderköping.