Ledare Efter många turer fastställde kommunstyrelsen i förra veckan den nya detaljplanen för Blankaholm. Under lång tid har det saknats en plan uppdaterad efter verkligheten. Därmed har framtiden för kaféet, marinan, uthyrningsstugor och bostadsbyggande varit osäker. Bygglov har skjutits upp på obestämd tid. Företagsamma människor har inte kunnat planera för framtiden.

Men ännu kan inte människorna i Blankaholm börja göra verklighet av sina planer, då ytterligare byråkrati kan sätta käppar i hjulet. Lagstiftningen kring strandskyddet och länsstyrelsens tolkningar av regelverket är ett återkommande hinder. De tycker att kaféet ska ligga en bra bit från vattnet, vilket sannolikt skulle begränsa möjligheterna att driva det vidare.

Det generella strandskyddet är 100 meter, vilket på många håll ökats av länsstyrelserna till 300 meter. Så har också skett i ett beslut som gäller hela Västerviks kommun, fråntaget mycket små sjöar och vattendrag.

Kommunerna har beslutsrätt i frågan, men länsstyrelserna lägger sig som regel i frågorna, då de är prövoinstans och tolkar lagstiftningen restriktivt. Det hindrar bostadsbyggande och företagande i skärgård och kustlandskap, men också i inlandet med alla dess sjöar.

Landsbygden har nackdelar i form av långa avstånd, en allt glesare bofast befolkning samt att den inte automatiskt får del av den tillväxt som sker i stadsmiljöer - framförallt storstadsregioner. Men landsbygden har samtidigt naturresurser i form av mark, skog, vatten och attraktiva lägen för bostäder och verksamheter inom bland annat besöksnäringen. Här finns också människor med stark vilja och engagemang för bygden samt mängder med ägarledda företag som står beredda att satsa på att förädla dessa värden.

Men det generella strandskyddet lägger stora hinder i vägen för utveckling. Byråkratiska regler lägger tillsammans en blöt filt över möjligheten att leva och verka utanför städerna. Om människor inte kan leva på de resurser de sitter på kan inte landsbygden leva. Därför måste byråkratin minskas.

Landsbygdskommittén betonade i sitt slutbetänkande vikten av att den areal som inte får utvecklas behöver minskas. De påtalar också att regeringen behöver säkerställa att en effektiv reformering av strandskyddsreglerna äger rum. Det saknas inte förslag i riksdagen på en reformering av regelverket. Frågan tar dock allt för lång tid och de grundläggande problemen kvarstår.

Moderaterna vill nu ta bort det generella strandskyddet och låta kommunerna peka ut vilka områden som ska skyddas med 50 eller 100 meter. Vidare vill de att länsstyrelsen tas bort som prövoinstans i dessa frågor och istället låta överprövningar avgöras direkt av miljödomstolen.

Fler partier bör följa Moderaterna. Och alla kommunpolitiker som värnar landsbygden bör skicka en kraftig signal till sina moderpartier att landsbygden måste befrias från det nedtryckande statliga regelverket. Landsbygden kan leva om den tillåts att leva.