Insändare Geologer har delat in vår historia i olika tidsåldrar som karbon, jura, krita och senast holocen. Gemensamt är att varje tidsålder lämnat efter sig avlagringar som kol och olja (karbon), skaldjur (krita).

Många forskare anser att vi nu trätt in i en ny tidsålder som skulle kunna kallas antropocen – människans tidsålder. En ensam människa gör inte speciellt stor påverkan men summan av alla våra aktiviteter gör outplånliga avtryck. Människan flyttar 57 tusen miljoner ton jord, grus och sand per år vilket är mer än alla floder och vindar tillsammans.

Den plast människan tillverkar, 300 miljoner ton om året, räcker för att klä in hela planeten i plastfolie. Tusentals miljarder skott har avfyrats i historien och de flesta ligger kvar i mark och vatten där blyet oxideras. Enbart i USA har det borrats 2,6 miljoner hål med en sammanlagd längd på 5 miljoner kilometer, i Kanada 2 miljoner kilometer. Jorden är som ett som ett maskätet äpple. Kärnvapenprov och avfall från reaktorer har

lämnat ämnen som det tar hundratals tusen år innan radioaktiviteten avklingat. Av alla levande däggdjur utgör 90% tamdjur och endast 10% vilddjur. Den artutrotning som vi människor just nu orsakar sker med mer än 1000 gånger större hastighet än tidigare, rentav snabbare än den som följde efter meteoriten på Yucatan för 65 miljoner år sedan, då dinosaurerna utrotades.

Är det då hela mänskligheten ansvarig när de rikaste 10% svarar för 50% av utsläppen medan den fattigaste halvan av befolkningen bara står för 10%? Detta är tankar som kommit till mig under en studiecirkel hos Jordens Vänner under våren om Sverker Sörlins

bok "Antropocen". Författaren sammanfattar begreppet: "Antropocen är begreppet som bekräftar sambandet mellan människan som summa och Jorden som en moralisk och politisk enhet. Jorden och mänskligheten möts i tiden och i framtiden är det mänskligheten som har ansvaret, inte Jorden, inte Gud. Det är bara människan som kan besinna sig."

Dags för långsiktiga tankar, längre än nästa valperiod!