Vi hade precis passerat timmen och sett Marcus Berg missa en, två och tre gyllene chanser i den första halvleken, suckat över den blågula måltorkan, som nästan blivit en förbannelse och funderade över hur ett knippe blågula ballonger hade hamnat i taket på nybygget.

Så kom VAR in bilden och skapade en alldeles egen dramaturgi mitt i fotbollens värld.

Rätt eller fel?

Artikelbild

Älska, hata eller bara låta den vara en del av spelet?

Idag kan vi väl ta ett dopp i floden Volga här i Nizhnij Novgorod av ren glädje över just precis det och göra ett tecken för tv-skärm i samma ögonblick.

När domaren Joel Aguilar från El Salvador missade, lika förvånade som överraskande, Minwoo Kims kapning av Viktor Claesson kallade, tack och lov, videorummet på honom och ordnade upp saker och ting. Aguilar blåste av mitt i en sydkoreansk kontring, tittade på tv-skärmen vid långsidan och pekade på straffpunkten. Han kunde inte göra annat, men där och då skapades historia – och den log mot Andreas Granqvist, Janne Andersson och de över 7000 sjungande supportarna på plats.

Lagkaptenen gjorde inget misstag.

Han verkade inte särskilt bekymrad över den långa väntan, den storspelande målvakten Hyeonwoo Jo, som försökte psyka honom eller betydelsen av ett mål. Han rullade in den som om han inte gjort annat.

Glädjevrålet hämtade han hela vägen från pojklaget i Påarp till kaptensbindeln för landslaget.

Sverige höll nollan igen.

Sverige har vunnit en VM-premiär för första gången sedan vårt eget hemma-VM för 60 år sedan.

Att VAR spelade en roll i det hela hör, numera, till VM:s vardag. Det är på både gott och ont, men säg den som inte gillar VAR i dag.

Många blågula hjärtan klappar lite extra just nu.

De svenska supportrarna tömde varje pub och bar den här soliga måndagen och vandrade över floden Oka för att få vinna i öst, men var och en hann nog tänka en och annan jobbig tanke i början av matchen.

Det tog 13 minuter innan Sverige lyckades få kontroll på bollen och hitta till det sydkoreanska straffområdet.

Om pressen var stor på Janne Andersson och hans landslag redan före matchen lättade den knappast av Mexikos 1–0 mot världsmästaren Tyskland och mittbacken Victor Nilsson Lindelöfs sena återbud, men på något förtrollande sätt hittar laget rätt väg tillsammans och tar sig genom utmaningarna de ställs inför.

Pontus Jansson klev in vid sidan av sin kapten och uppträdde med imponerande trygghet, stor styrka och vann många dueller mot sydkoreanska stjärnan Son, som spelar i Tottenham.

Sydkorea hade gjort sin läxa och styrde bort Emil Forsberg nästan helt och hållet för allt den här eftermiddagen. Forsberg hade några gyllene tillfällen, men verkade nästan söka upp det svåra istället för en enklare lösning.

Det gav å andra sidan Viktor Claesson lite mer utrymme, vilket han utnyttjade skickligt flera gånger och fick lön för slitet med VAR-straffen.

Precis som hela Sverige, som nu står för en kittlande uppgift på midsommardagen mot Tyskland, som måste, verkligen måste, vinna för sin överlevnad i Ryssland.

Det blir något det.