Språkspalten Förra veckans språkspalt om påse, kasse eller det dialektala kasche gav god respons. Jag har fått stöd för tanken att det sannolikt har skett en förändring över tid, då skillnaden mellan påse och kasse verkar tydligare för äldre människor. En läsare berättar hur man förr köpte lösviktsvaror som placerades i påsar (av papper). Dessa i sin tur lades i en kasse, försedd med handtag, varpå man kunde bära hem alltihop.

Det bekräftar ordboksdefinitionen som säger att kassar har handtag, till skillnad från påsar. I det här fallet är ju också kassen med nödvändighet större, vilket också verkar spela in i hur orden används.

Vad gäller uttalet kasche så är det uppenbart helt naturligt för många. Några menar att stavningen karse mer speglar hur det låter.

En läsare drog sig till minnes en skylt i Linköping som för cirka trettio år sedan lockade kunder med ”en karse blommor”. En annan läsare skickade å andra sidan roligt nog en bild på en smärtingväska med trycket ”Örebrokaschen”.

Just Örebro dyker upp i flera kommentarer. Helt klart förekommer uttalet kasche där också. Så något unikt för Östergötland är det alltså inte. Någon påpekar till och med att han aldrig har hört kasche i Norrköping. Det kan säkert finnas en betydande variation för utbredningen inom Östergötland. Ibland är gränserna för dialektala uttryck förvånansvärt skarpa.

Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se