Magnus "Mankan" Nilsson blir tyst i telefonen. Det är till och med så hans andning ger en vink om betydelsen om barndomens Norrköping, Röda Stan, Skånegatan 15, Guds djärvaste ängel och ett oförglömligt möte mellan poeterna Edith Södergran och Elmer Diktonius.

– Jag kommer aldrig skriva något liknande mer i hela mitt liv – och så ska de spela delar av den i min farmor Hildurs trädgård. Det är ju inte klokt. Jag kan knappt tro det är sant, säger "Mankan".

Magnus "Mankan" Nilsson var bara sju år gammal, när hans mor och far åkte till Stockholm och lät honom stanna kvar ett år i Norrköping och Röda Stan.

Artikelbild

| Stadsdelen Röda Stan firar 100 år lördagen den 16 juni och återskapar känslan av en svunnen tid med ett fullmatat program.

– Det är ett av mina viktigaste år i livet... Jag hade min fantasi och min trygghet. Jag minns än i dag så starkt känslan av att kliva av spårvagnen, gå rakt in i oasen och idyllen, sätta sig vid äppelträden och tänka på IFK Norrköping och Åke "Bajdoff" Johansson, säger han.

Just den känslan lever där fortfarande.

– Jag har en gammal bild från tiden, när farmor och pappa faktiskt planterade de där träden. Farmor står vid sidan av pappa, som har en basker på huvudet och en spade i sin hand. Varje gång jag är där så är det som om äppelträden faktiskt hälsar på mig.

Tre gånger nästa lördag bjuder 100-årsfirande Röda Stan på Under körsbärsträdet, som är en liten trädgårdsteater med text av "Mankan". Det är valda delar av hans så hyllade Guds djärvaste ängel, som handlar det första mötet mellan poeterna Edith Södergran och Elmer Diktonius.

– Det kommer bli både tungt och gripande. Det blir en konstigt samling av allt man gjort och levt för, men också en påminnelse om livet, säger han.

Olov Rasch, som bor i Röda Stan och är konstnärlig ledare på Norrköpings Teaterkompani, har läst "Mankans" alla pjäser. Han har upptäckt att allt "Mankan" skrivit genom åren på något sätt går tillbaka till Röda Stan.

– Olov har gjort ett jättejobb och landat just i Guds djärvaste ängel, som är så mycket trädgård också. Det känns alldeles rätt.

Guds djärvaste ängel, som spelas än i dag på scener runt om i landet, blev Magnus "Mankan" Nilsson stora genombrott. Scenen är hämtad från 1922, där Elmer Diktonius åkt tåg hela vägen från Helsingfors till Edith Södergran på sin mors gård i karelska Raivola. Han behöver få träffa den kvinna, som med sina dikter skapat känslor hos den yngre Diktonius som han inte visste att han hade.

– Jag satt säkert i en månad på biblioteket i Helsingfors och var oerhört noggrann i hela mitt arbete. När jag väl satte mig ner och började skriva så var det inte så svårt att skriva... Jag var Elmer Diktonius helt enkelt, säger "Mankan".

Han spelade också Elmer i pjäsen.

– Gården var granne med en kyrka, men för att nå Edith var han tvungen att passera genom ett staket och just på det staketet rev han sönder den enda fina rocken han hade.

Pjäsen hyllades unsiont av kritikerna och nådde till och med nyhetssändningar.

– Jag minns hur jag satt med Anders Eldebrink och Tom Eklund, som spelade i SSK då, på en krog i Södertälje, när de både såg mig på Rapport och sa förvånat "har du skrivit en pjäs, "Mankan"?. Jag kommer aldrig skriva något liknande igen, säger han och skrattar vid minnet.

Nästa lördag kommer Magnus "Mankan" Nilsson hem igen.

På riktigt.