Krönikan I samma stund England tog fotbollen lite närmare hem till sin ö så skickade de ut ett slaget och tröttkört Sverige, som inte orkade överraska oss och världen en gång till på sin häftiga resa i öst. Den är, tyvärr, över nu med Englands säkra 2–0-seger på rymdskeppet i Samara.

Torka tårarna, packa väskorna och återvänd till ett annat Sverige ni lämnade.

Vi är lite stoltare, lite gladare, lite modigare och lite klokare.

Artikelbild

Det är sånt man kan hoppas också spelar sin roll i valet den 9 september, men det är en helt annan match… Den slipper förbundskapten Janne Andersson och våra VM-stjärnor ta. De har bara visat vad man kan göra tillsammans i kampen för en god, rättvis, öppen och ärlig gemenskap.

Det räckte till en kvartsfinal i ett i fotbolls-VM.

Du kan säkert vinna ett val med det om man vågar ta det hela vägen och säga ja åt en del och ett tydligt nej åt andra.

Det finns ingen mellanmjölk i landet lagom.

Det är allt eller inget.

Janne Andersson lyckades få sin grupp att sluta upp gemensamt och skapa veckor i Ryssland få, om ens någon förutom den blågula VM-truppen, vågade tro på. Den tog oss till en överraskande gruppseger före Mexiko, Sydkorea och Tyskland och förbi Schweiz i S:t Petersburg, men någonstans på resan från basen i Gelendzhik till Samara tog de sista dropparna av bränslet slut.

Jag trodde på en ärlig och god chans mot England, men förbundskapten Gareth Southgate har byggt ett annorlunda England med stjärnor, som var och en landat i en ödmjuk ton och stil. Det har också varit sällsynt lugnt i den engelska VM-truppen utan skandalrubriker och missnöje, vilket ligger bakom den här framgången.

När Leicester Harry Maguire, som var på EM-slutspelet 2016 i Frankrike som supporter, klev fram och nickade in 1–0 bakom en chanslös Robin Olsen var det början till slutet på VM-drömmen. Just Olsen höll länge och väl de blågula VM-hoppet levande, men när hans engelske kollega Jordan Pickford, som knappt spelat en landskamp för VM, följde upp sin succé mot Colombia med en ny jättematch fanns ingen väg tillbaka.

Hans räddningar på nicken och skottet från Marcus Berg (så många chanser utan mål för honom i det här mästerskapet) och skott samt Viktor Claesson suveräna höger blev för mycket. Drömmen om något mer var definitivt över med Dele Allis nick från nära håll för 2–0 med en halvtimme kvar.

Jag tänker inte här och nu kritisera något annat utan konstatera att Sverige gjort så mycket mer än någon av oss kunde begära. Ibland räcker det med att se tårarna hos spelarna som gett precis allt, men ändå tvingas lämna en arena och ett slutspel som förlorare.

Ryssland vann dragkampen om värdskapet för fotbolls-VM 2018 mot just England, som kände sig överkört och ett offer för mutor i FIFA:s spår. I dag är den då rasade nationen bara två matcher från den största revanschen av allt.

Att vinna hela VM, hämta den gyllene trofén ur Putins händer i Moskva och ta med den hem till England.

Det är också ett imponerande sätt att få sista ordet i det här så smutsiga delen av fotbollsvärlden, som så många av oss annars älskar.