Krönika Det finns ett glapp mellan svenskt utbildningssystem och arbetsliv och arbetslösheten ökar, visar statistik från Arbetsförmedlingen. Närmare 351 000 personer var i juni inskrivna, vilket är en ökning sedan samma tid förra året och även en ökning sedan maj månad i år.

Vad behövs då för att få ett jobb?

Enligt Fanny Forsberg Lundell, docent i franska vid Stockholms universitet, och Roine Viklund, universitetslektor i historia vid Luleå tekniska universitet, på tankesmedjan Humtank är det kritiskt tänkande, problemlösning, kreativitet och skicklighet i tal och skrift.

I början av sommaren släppte de rapporten ”På jakt efter framtidens kompetenser” om vad som efterfrågas på arbetsmarknaden i allmänhet och inom humanioraämnet i synnerhet. Rapporten är ett slags svar på ”Konsten att strula till ett liv” från 2011 när Svenskt Näringsliv kritiserade humanioraämnena för att ha dålig koppling till arbetsmarknaden. Humtanks rapportförfattare instämmer i att kopplingen behöver göras bättre, men betonar också att det inte är någon nackdel att ha läst humaniora.

Rapporten i sig är intressant läsning som värderar bildning högt, men om man förväntar sig bredare lösningar på arbetsmarknadens problem är risken att man blir besviken.

Snarare än att försöka värdera olika högskolestudiers attraktionskraft bör man titta på arbetsmarknaden som helhet. Som påpekas i rapporten är högskoleutbildning i sig en framgångsfaktor på arbetsmarknaden, även i yrken där utbildningens innehåll är mindre viktigt. Samtidigt finns det yrken som inte kräver högskolestudier. Exempelvis inom bygg, tillverkning, lantbruk och turism arbetar yrkeshögskolan aktivt med att involvera arbetsgivare under utbildningstiden och strävar efter att matcha arbetsmarknadens behov.

Men vilka är då arbetslösa och varför?

En grupp som länge har varit problemdrabbad är unga. Men antalet arbetslösa i åldrarna 18–24 år minskar och är nere på den lägsta nivån sedan 2008, enligt Arbetsförmedlingen. I stället är det många nyanlända flyktingar som registreras som sökande och arbetslösa, men inte får jobb.

Om vi tittar på Tyskland, som i likhet med Sverige tagit emot många flyktingar men som i större utsträckning vågat inrätta lågbetalda jobb, så har arbetslösheten sjunkit från 11 procent till strax under 5 procent, enligt Michael Burda vid Humboldtuniversitetet i Berlin. Vid ett seminarium i Almedalen argumenterade han för en sänkning av de lägsta lönerna, eftersom det skulle vara till hjälp för att skapa sysselsättning åt nyanlända för fler enkla jobb, främst inom tjänstesektorn. Det skulle öppna för uppgifter som i dag inte utförs eftersom de kostar för mycket med dagens lönesättning. Han tryckte också på att utbildning ofta är en central väg in på arbetsmarknaden, men att det ofta tar för lång tid när det rör sig om vuxna och därför kan fortbildning och praktik i stället vara viktiga ingångar.

Vi måste vilja skapa förändring och försöka få till en mer flexibel arbetsmarknad så att arbetslösheten minskar. Det kräver en bredare medvetenhet och flera praktiska lösningar. Mer praktik, fler enkla jobb och bättre yrkesförberedelse inom exempelvis humaniora kan vara några. För det ska inte behöva vara svårt att få ett jobb.