Ledarkrönika Vissa fall av hedersvåld känns mer bedrövliga än andra. Vi har till exempel fallet med den invandrade fadern i Mjölby som, mot deras vilja, upphävde två av sina döttrars svenska medborgarskap. De svenska myndigheterna gjorde ingenting.

Andra exempel på den svenska lättjan kunde vi läsa om på nyhetsplats i NT 5/6. När då 15-åriga ”Miriam” sökte hjälp mot förtrycket från sin egen familj, övergavs hon lätt och ledigt av de vars arbete faktiskt är att hjälpa utsatta barn och ungdomar. Skolans kurator vände sig, mot Miriams vilja, till hennes föräldrar. Vem som helst (utom kuratorn?) hade kunnat räkna ut vad som hände. Miriam hotades, misshandlades och utsattes för psykisk terror i det egna hemmet.

Senare rymde Miriam hemmet två gånger, men uppmanades första gången att återvända med motiveringen att hon ”måste förstå att föräldrarna varit oroliga för mig, att det var därför som de slog mig”. Först efter Miriam rymt en andra gång omhändertogs hon av socialtjänsten och fick skyddat boende.

Hur kan dylika myndighetsövergrepp förekomma? Vid ”vanlig” misshandel eller misstankar om sexuellt utnyttjande, är det svårt att tänka sig dylik inkompetens.

Det fega agerandet går inte att ursäkta, men kanske begripa. För hur har debatten sett ut fram tills helt nyligen? Då var det högsta mode att ”förstå” förutsättningarna för hedersvåld (som officiellt knappt existerade) och den som muttrade något om ett invandrarrelaterat problem riskerade rasiststämpeln. Och i medierna lyser ofta självkritiken med sin frånvaro.

I det enskilda fallet, som ovan, är det en klen tröst då verkliga människor av kött och blod kommit i kläm för ideologiska vanföreställningar och politisk korrekt bekvämlighet. Men det är psykologiskt begripligt om kuratorer, socialsekreterare och andra känt sig sakna stöd för mer resoluta handlingar. Inte minst då lagstiftningen uppenbarligen behöver skärpas.

”Sluta försöka förstå varför det finns hedersvåld” säger Miriam. Helt rätt. När en brandkår och polis anländer till ett brinnande hus försöker de nog inte ta reda på varför det brinner, förrän branden är släckt. Det är inte så annorlunda med hedersvåld.