Ledare När regeringen i går presenterade sin vårbudget var den stora frågan inte något av de enskilda förslagen, utan huruvida ministären Löfven över huvud taget får stöd för kommande höstbudget i riksdagen. Kommer oppositionen att försöka sänka hela eller delar av budgeten?

Det är onekligen en explosiv fråga. Men bara om krutet är torrt. Det är det inte.

Finansminister Magdalena Andersson (S) provocerar visserligen genom skattehöjningar (vilka dock ska preciseras senare). Detta i en situation där det råder bred politisk enighet om att sänka överskottsmålet. En i sig tveksam politik, för det är lätt att sänka kraven under en högkonjunktur bara för att riskera att stå med lång näsa under nästa lågkonjunktur. Fast oavsett vilket innebär sänkningen att det så kallade reformutrymme Andersson säger sig slå vakt om finns även utan skattehöjningar.

Mycket är ett politiskt spel. Finansministern måste hålla sig väl med Vänsterpartiet, i synnerhet som V:s krav på stopp för vinster i välfärden inte lär vinna riksdagens stöd. Alltså tar hon risken att provocera oppositionen.

Därtill tämligen riskfritt.

För vad ska oppositionen göra? Jo, den kan förstås fälla regeringen. Det vore fullt möjligt för Alliansen att snickra ihop en egen budget, som nästan garanterat skulle vinna Sverigedemokraternas stöd och därtill utan eftergifter eller ens samtal med SD – åtminstone så länge budgeten inte innebär någon återliberaliserad invandringspolitik.

Men Alliansen vill inte fälla regeringen. De är inte eniga om vare sig att ta makten själva i rådande parlamentariska situation, eller riskera att utlysa ett nyval. De är inte heller eniga om och i så fall hur bitar ur budgeten ska brytas ut – en politik som riskerar att slå tillbaka på framtida borgerliga regeringar.

Vårbudgeten är dessutom en illa valt tillfälle att gå till frontalanfall. Dels kommer budgeten ovanpå en terroristattack och svenska folket lär – åtminstone för tillfället – uppskatta samarbete långt mer än konfrontationspolitik. Dels finns det viktiga ingredienser i budgeten som Alliansen står bakom. Den enskilt största satsningen i vårbudgeten innebär 700 miljoner kronor extra till Polisen. Därtill kommer 500 miljoner mer till försvaret.

Terrorattentatets inrikespolitiska effekter slår emellertid i dubbel riktning, i någon mån minskar den också kraven på att de borgerliga partierna ska försöka störta regeringen till nästan vilket pris som helst. En förutsättning för en mer samarbetsinriktad politik är dock att också ministären Löfven bjuder till.

Vi har inte sett mycket i den riktningen. Både Magdalena Andersson och Stefan Löfven tror sig sitta säkert och så länge den situationen beror kommer aldrig så hård borgerlig kritik att vara bortkastad.