Ledare Femöresbron i Norrköping kommer definitivt att skatta åt förgängelsen. Det står klart efter gårdagens tjänstemannabesked. Att bygga en ny bro blir inte bara mer kostnadseffektivt, det är också det enda egentliga alternativet. En renovering av den gamla skulle innebära att 80 procent av allt stål måste bytas ut på grund av korrosionsskador.

Och därmed kommer nästa bro sannolikt inte att bli någon exakt kopia av den gamla. Nybyggen faller nämligen under ett hårdare regelverk, som bland annat stadgar bättre tillgänglighet. En ny bro måste därför både göras bredare och mer utdragen. Det senare i syfte att minsa lutningen.

Det är begripligt om många norrköpingsbor är upprörda. Låt oss vara konstruktivt arga och ställa rimliga krav på våra makthavare!

Den stora skandalen i sammanhanget är förstås att bron tilläts förfalla så till den grad, att det till sist bara återstår att skrota densamma. Det handlar inte bara om en misskött kulturhistoria, utan framför allt ett farligt förfall. ”Vissa delar av bron hade kunnat brista när som helst” konstaterar projektledaren Anna Boholm på tekniska kontoret.

Däremot är det oacceptabelt när Boholm säger att ”ingen kommer att hållas som ansvarig för att bron blivit så pass eftersatt”. Det handlar inte om att klämma åt enskilda politiker eller tjänstemän, utan att fastställa hur det kunde gå så illa. Här krävs ytterligare utredning.

Många har också anledning att vara missnöjda med en lagstiftning, som inte tar hänsyn till kulturhistoriska miljöer. Tillgänlighet är viktigt, men får ställas mot det rimliga kravet att bevara (i renoverad eller i praktiken nybyggd form) av gamla konstruktioner. Finns det inte utrymme för att, med hänvisning till det kulturhistoriska värdet, göra smärre undantag från gängse krav?

Frågan är om den politiska viljan finns. Kommunalrådet Karin Jonsson (C) talar visserligen om en bro som ”passar in”. Det inger visst hopp, likaså att det fysiska utrymmet för en betydligt större bro är begränsat.

Men vad säger att vi får en bro som ens ytligt liknar den gamla femöresbron? Med tanke på de modernistiska experiment som av någon anledning alltid brukar vinna makthavarnas gillande, finns det anledning att vara genuint orolig.

En ny bro bör under alla omständigheter byggas med 1901 års intentioner som grundsten. Det var då den gamla femöresbron byggdes. Dåtidens byggherrar hade knappast tackat nej till en något bredare och för allt i världen också mer lättillgänlig konstruktion – om resurserna funnits. Bygg den nya femöresbron efter dessa intentioner och med det utseende som såväl norrköpingsborna som det kulturhistoriska arvet kräver!