Regeringen går vidare i sin politik för tvångsfördelad föräldraförsäkring. Fast det heter förstås ”individualiserad” försäkring istället, för det låter mycket bättre. Ett tvång är det hur som helst. I dag måste fäderna ta ut tre så kallade pappamånader (det går inte att överlåta dem på mödrarna) och nu ska detta tvång utvidgas till fem månader.
Eller rättare sagt, så blir det inte. Det finns ingen majoritet i riksdagen för ytterligare tvångsfördelning. Inga borgerliga partier (ej heller Sverigedemokraterna) tänker rösta ja, inte ens Folkpartiet. Det senare är på sitt sätt överraskande, efter som det var just FP som drev igenom den första pappamånaden 1994 (den realiserades året därpå). Möjligen kan omsvängningen vara ett resultat av att Folkpartiet numera inte bara påstår sig vara, utan också kallar sig Liberalerna. Och oavsett vad man anser om tvångsfördelning som sådan, är den åtminstone inte uttryck för någon liberal ideologi.
I dag skulle Liberalerna knappast ha något att vinna på att rösta med de rödgröna partierna, i synnerhet inte som L redan riskerar att åka ur riksdagen. Fem pappamånader är inte någon röstmagnet, åtminstone inte bland borgerliga väljare (kanske inte heller bland alla socialdemokrater). Enligt opinionsundersökningar vill de flesta föräldrar i själva verket bestämma själva över fördelningen av föräldrarförsäkringen.
Den som säger något, eller allt, av det ovanstående står emellertid inför en opinionsbildande uppförsbacke som kan ta musten ur de flesta. Inte minst gäller detta i riksmedial mening, där genomslaget för politisk korrekta vänsteruppfattningar om föräldraförsäkringen varit massivt. Den som motsätter sig fler pappamånader riskerar snabbt anklagelser om att också motsätta sig jämställdhet eller att slå vakt om förment patriarkala strukturer etcetera. Som bekant tillåts ofta bara en ”sanning” åt gången i den svenska debatten.
Men har inte pappamånaderna gjort nytta? Fler fäder tar ju faktiskt ut föräldraledighet nu jämfört med hur det var på 90-talet. Jo – men beror det på tvångsfördelningen? Eller hade förändringen kommit i vilket fall som helst?
I själva verket delas föräldraförsäkringen mycket lika inom breda grupper. Men människor vill ha rätten att fatta myndiga beslut för egen del – utan att staten lägger sig i. De är nämligen just myndiga, till och med vuxna nog att ta på sig det livstidsansansvar som barn utgör!
Den första pappamånaden var ett socialistiskt genombrott, eftersom det gav staten principiell rätt att styra föräldraskapet. Och i sann socialdemokratisk anda har tvånget växt med små steg. En månad i taget.
Också självbestämmande kan emellertid växa i små steg. Påtvinga dem inte fem månaders tvångsfördelad föräldraförsäkring. Ta istället bort den tredje så kallade pappamånaden. Till att börja med.