Krönika Sverige och vår omvärld står inför en stor utmaning att utforma framtidens energiförsörjning. Det kräver internationellt samarbete och en politik som levererar resultat. I det senare brister både socialdemokrater och miljöpartister som ständigt, vare sig det handlar om svensk kärnkraft eller europeiskt samarbete i klimatfrågor, faller in i symbolpolitikens fälla. Men symbolpolitik är just symbolpolitik och inte lösningen på faktiska problem.

De extrema temperaturerna under det gångna året har inneburit högre elpriser och vi riskerar att behöva öka importen av el. Under sommaren utfärdades en varning från Svenska Kraftnät att Sverige framöver inte kan räkna med att vara självförsörjande, något som till stor del beror på den ansvarslösa avvecklingen av kärnkraften och en politik som rakt motverkat kärnkraft. Med samma utveckling finns en risk för elbrist under kommande kalla vintrar.

Den svenska kärnkraften har en viktig roll för koldioxidneutral försörjning i Sverige liksom i våra grannländer och den har bidragit till att vi har haft en stabil elförsörjning. Det är givetvis önskvärt att producera energi från förnybara energikällor, men hur lovvärd energi från sol, vind och vatten är så räcker de inte för att täcka det energibehov som finns, varken i dag eller i den närmaste tiden framöver. Föreställningen att Sverige kan försörjas på vindenergi, som står för en ytterst marginell del av vår energiförsörjning förblir just en föreställning.

Socialdemokrater och miljöpartister har aktivt motverkat kärnkraften snarare än prioriterat kampen mot koldioxidutsläpp. Konsekvensen kommer att bli ett ökat beroende av rysk gas eller kol, vilket går tvärt emot en effektiv klimatpolitik. Ett ökat beroende av gas får även säkerhetspolitiska konsekvenser, som vi har sett i andra europeiska länder där Ryssland har använt energi som vapen.

I Europaparlamentet arbetar jag och många med mig för att bygga en europeisk energimarknad, vilket är ett steg i att säkra energiförsörjningen framöver, som inte sätter oss i beroende av länder som Ryssland. Men även här har svenska socialdemokrater och miljöpartister fört en kontraproduktiv linje med ökad centralstyrning och detaljregleringar ner på kommunnivå. Samtidigt har de satt mål som varit mer inriktade på att skicka signaler än på att kunna genomföra en reell förändring.

En viktig utgångspunkt för en framgångsrik klimatpolitik är insikten att det framförallt är länder utanför Europa som står för de största utsläppen. Dessa länder kommer inte att förändra sitt beteende i fall det innebär lägre tillväxt. Därför är det särskilt viktigt att Europa visar hur vi kan förena en hållbar klimatpolitik och energiförsörjning med växande ekonomier och växande företag. I nuläget är kärnkraften en del i detta. Inom ramen för EU behöver vi satsa på forskning och innovation för den teknik som vi i dag inte känner till och som vi som politiker inte kan planera fram.

När det kommer till vår framtida energiförsörjning är det resultaten, inte viljan, som har betydelse.