Nyårsnatten i tyska Köln då hundratalet unga kvinnor i staden antastades och utsattes för sexuella övergrepp av flera hundra unga män sände chockvågor över kontinenten och världen. Aldrig tidigare hade något liknande rapporterats. Tafsande, stölder och sexuella övergrepp i en omfattning som sällan skådats. Hur kunde det ske, vad gjorde myndigheterna och vem skulle lastas? Som vanlig glömdes offren, de unga kvinnorna som kränkts och utsatts för övergrepp, snabbt bort i den infekterade debatten efteråt. Nordrhein-Westfalens officiella utredning kom långt senare fram till 1218 brottsoffer varav 529 utsatts för sexuella övergrepp. 153 gärningsmän identifierades.
I Sverige hördes de sedvanliga brösttonerna som samtidigt förstärkte ignorerande av offren. Ungefär tills det framkom att det under festivalen We are Sthlm skett ungefär samma vidriga övergrepp, om än i betydlig mindre omfattning. Här hemma och i Köln fick polisen bära en stor del av skulden, inte männen som körde in sina händer innanför flickornas kläder. Det är så debatten blir när allting ska ursäktas, bortförklaras och den förhäxande tesen är att ingen ska klandras eller avkrävas ansvar för något. I Sverige är allt fint, tryggt och i ordning.
I går körde Bråvalla igång, festivalsommaren 2016 står för dörren och sannolikt kommer vi få läsa om hur hundratusentals unga får uppleva fantastiska kväller och nätter framför scenerna runt om i landet. Men vi kommer också att få läsa om bråk, våldtäkter, övergrepp och fylleri. I syfte att stävja detta, och då främst tafsandet, lanserade polisen under tisdagen en kampanj #tafsainte. Rikspolischefen Dan Eliasson blev i sociala medier reklamgosse för ett armband som ska delas ut under festivaler och dylikt på sommaren. I klassisk blå-vit modell med texten "avspärrat område" ska landets unga flickor förmås känna sig trygga.
Eliasson levererar dessutom ännu ett minnesvärt citat när han ställer den retoriska frågan följt av en direkt uppmaning till de potentiella gärningsmännen: "Vem vill bli ihågkommen som killen som tafsar? Tänk efter grabbar, för guds skull!" (AB 28/6). Ja, precis så säger chefen för landets polis. Mannen som efter knivmordet på en ung kvinna som jobbade på ett asylboende i SVT yttrar: "vad har den personen varit med om för någonting, vilka omständigheter har den killen växt upp under, vad är det för trauman han bär med sig?". Om gärningsmannen alltså.
Dan Eliasson är en olycka för svensk polis. En del av sosseadeln som befordrats långt över sin kompetens och som nu gör mer skada än nytta för såväl en sliten och pressad poliskår, som för allmänhetens förtroende för densamma. Att dela ut små plastarmband till unga kvinnor som vill kunna åtnjuta sommarens nöjen som alla andra är på gränsen till en förolämpning.
Varken den blå-vita plastbiten eller Eliassons stränga ord till gärningsmännen kommer såklart att göra någon skillnad som helst. Tafsandet och övergreppen kommer att fortsätta så länge samhällets beslutsfattare accepterar det.
Det korrekta armbandet mot tafsare stavas handfängsel.