Medieprofilen Cissi Wallin har pekat ut en av Aftonbladets mer profilerade medarbetare som våldtäktsman. Aftonbladet har inte hanterat situationen väl och kvällstidningens professionalism kan på goda grunder ifrågasättas.
Ytterligare minst fyra kvinnor har trätt fram efter Wallins berättelse. De berättar om hur de i unga år behandlats av mannen. Jenny Nordberg, journalist på bland annat SvD, berättar på Twitter hur mannen har kallat henne för hora. Aftonbladet har valt att inte skriva om detta, trots att tidningen gör stor sak av andra kvinnors #metoo-berättelser och åtskilliga krönikor och liknande i tidningen har handlat om vikten av att ta dylika anklagelser på allvar.
Sofia Olsson Olsén, Aftonbladets publisher, skrev till slut ett inlägg på tidningens inifrån-blogg där hon förklarade att i en rättsstat är det ”polisen som utreder, åklagarna som åtalar och domstolarna som dömer”.
Ett dygn senare meddelades att medarbetaren i fråga har tagit en ”time-out” och att en intern utredning har satts igång. Utredningen ska ledas av advokaten Elisabeth Massi Fritz, som är specialiserad på sexualbrott. Ändå kunde tidningen inte hålla sig från att påpeka hur svårt detta är även för den utpekade medarbetaren, vilket knappast gjöt olja på vågorna som redan gick höga.
Egentligen är det rätt att inte namnge den profilerade skribenten. Men är det verkligen därför Aftonbladet har valt att agera såsom nu har skett? Det finns en hel del som talar för den alltmer spridda uppfattningen att tidningen har en publicistisk etik som gäller för de egna medarbetarna och en annan för alla andra.
Aftonbladet är annars duktiga på att hänga ut kända människor. Förre finansministern Anders Borg hängdes ut av tidningen i somras på grund av vad som möjligen utspelade sig på en privat fest. Några polisanmälningar gjordes aldrig.
När en högt uppsatt sverigedemokrat anklagades för sexuella övergrepp av en riksdagsledamot var tidningen inte heller särskilt försiktig.
Andra noterbara fall på senare år är Julian Assange, Harvey Weinstein (vars handlingar har gett upphov till den stora spridningen av #metoo) och Lars von Trier. Den senare är särskilt intressant då det är aktuellt, gäller ett grannland och inte ens sångerskan Björk som står bakom anklagelsen har namngett personen i fråga.
Och samtidigt som Aftonbladet inte skriver en rad om anklagelserna mot den egna medarbetaren hängs en känd programledare ut som sexist, rasist, homofob och tafsare. Inget svårt övervägande där inte.
Om Aftonbladet har goda skäl för sitt agerande har det dolts väldigt väl. Det är gott och väl att hålla pressetiska principer högt. Men det måste vara konsekvent; det måste gälla för alla. Nu ser det ut som att tidningen bara skyddar sina egna. Det skadar förtroendet inte bara för Aftonbladet utan för hela tidningsbranschen.