Ledare Med strålande solsken och Evert Taube i högtalarna mötte Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson (S) pressen på ett lugnt äldreboende i Roma, främst känd för sin klosterruin. Det bjöds på kaffe och bullar, stämningen var lugn och avslappnad – långt från den relativa kalabaliken i Visby.

Lite väl långt kanske.

För även om Socialdemokraterna ännu inte är en ruin med blott ett fornstort förflutet, är det faktiskt i den riktningen partiet är på väg. Att välja ett äldreboende för att möta pressen med utspel om bättre pensioner, är talande det också. Förslagen som sådana var om inte annat välmenade och syftade till att återställa pensionsnivåer på 70 procent av slutlönen för de flesta arbetstagare. En annan sak är att Andersson inte kunde precisera ens ungefär när reformen ska nå full verkan – det lär dröja, så mycket förstod vi. Och kommer att innebära kännbart högre pensionsavgifter.

Men man behöver inte bli cynisk för att förstå det defensiva i Socialdemokraternas agerande. Man vänder sig till de väljare som i stor utsträckning redan röstar socialdemokratiskt. Det handlar inte om att försöka vinna nya, yngre väljare, utan att slå vakt om vad man redan har.

Huruvida det är en klok strategi eller uttryck för självdestruktivt uppträdande kan förstås diskuteras. Samtidigt illustrerar utvecklingen nästan övertydligt hur Sverige och Socialdemokraterna förändrats på halvseklet sedan Olof Palme talade i Almedalen för första gången.

Den gången representerade Palme en yngre och radikalare socialdemokrati – och detta i ett land där Socialdemokraterna redan dominerat politiken i flera decennier.

I dag representerar Löfven en socialdemokrati som inte bara har ungdomen utan också den bekväma medelåldern bakom sig. En rörelse som lider av åtskilliga politiska krämpor, men som ibland – högst mänskligt! – inte alltid vill kännas vid desamma. Bland äldre väljare är Socialdemokraterna fortfarande ett 40-procentsparti. Bland yngre röstar inte ens en på fem socialdemokratiskt.

Allt är dock inte vad det ser ut att vara. När Löfven och Andersson talar pensioner på ett äldreboende, låter det som om de vänder sig till en äldre publik – och just så uppfattas det också. Men, med undantag för skattesänkningar, påverkar dagens eventuella reformer inte dagens pensionärer i någon större utsträckning. Det är frågor främst för yngre generationer.

Talet på kvället gick åtminstone statsministerns väg. De ganska få nazister ur Nordiska motståndsrörelsen som var på plats föreföll ganska stukade. Och publiken föreföll nöjd med Löfvens tal, som ofta är fallet när han haft chansen att förbereda sig väl. Räkna därför inte ut varken honom eller Socialdemokraterna i valet.