Ledare I en situation där det vore guldläge att faktiskt ta till brösttoner, väljer utrikesminister Margot Wallström (S) istället att viska. Wallström vill inte att FN:s säkerhetsråd ska ta upp frågan om revolten i Iran, och därmed regimens övervåld mot demonstranterna. Utrikesministern motiverar detta med situationen inte hotar internationell fred och säkerhet.

Som av en tillfällighet uttrycker sig Ryssland på nästan exakt samma sätt.

Som om inte detta var anmärkningsvärt nog i sig, menar Wallström att hon blivit missförstådd och att hon faktiskt kan tänka sig att säkerhetsrådet tar upp frågan. Senare. Kanske.

Låt oss vara uppriktiga vad gäller situationen i Iran. Det har förmodligen inte någon större betydelse, huruvida FN:s säkerhetsråd behandlar frågan – i synnerhet inte som Ryssland (och sannolikt Kina) kommer att blockera alla högst eventuella beslut.

Däremot kan det, för framtiden, finnas skäl att uttrycka stöd för revolten. Demonstranterna känner sig övergivna nog som det är och tystnad kommer bara att försvaga alla försök till iransk demokratisering. Därför är det faktiskt rätt att stödja Vita huset, som varit påtagligt skarp i frågan. Huruvida detta är en lyckträff från presidenten Donald Trumps sida eller uttryck för en mer genomtänkt strategi kan förstås diskuteras.

Fast om Sverige hade ställt sig positivt till att säkerhetsrådet tog upp frågan, hade ju Wallström hamnat på samma sida som Förenta Staterna! Kanske är det där skon klämmer för utrikesministern. Om det finns någon linje i hennes vingliga färd som utrikesminister, är det nämligen nygammal USA-kritik, som nästan för tankarna till Olof Palmes vänstervridna dagar.

Wallström har ju varit hård i sin kritik mot Vita husets beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad, samtidigt som hon – i konflikt med bland andra försvarsminister Peter Hultqvist (S) – vill skriva under FN:s meningslösa, men för Sverige riskabla så kallade kärnvapenförbud. Ett agerande som skulle riskera att försvaga Sveriges samarbete med Nato (vilket säkert också är vad utrikesministern hoppas).

Nåja, om utrikesministern i just frågan om Iran agerar överdrivet försiktigt, må det vara hänt! Wallströms problem har ju varit att hon uttalat sig oövertänkt så många gånger, att hon egentligen diskvalificerat sig som utrikesminister. Fast samtidigt hamnar Wallström på samma sida som Ryssland. Och ger den dubbelmoraliska stormakten Sverige ett nygammalt ansikte. Palme kunde inte gjort det bättre när han kritiserade USA och samtidigt hyllade Castro på Kuba.