Ledare Bostadsbristen har varit ett återkommande ämne de senaste åren. Inte minst påminns vi om dess effekter när vi i Norrköping ser hur den ska byggas bort.

Samtidigt är bostadsbristen inget generellt fenomen. Det är främst grupper med svagare ställning på bostadsmarknaden som har svårt att hitta bostäder – som unga, nyanlända och äldre.

Dagens nyproduktion är dock inte direkt riktad mot grupperna som har svårt att hitta bostäder. I stället uppförs många dyrare bostäder. Så trots att det byggs allt mer är situationen fortsatt ansträngd.

Hur hanteras då det här dilemmat av kommunerna, som har en viktig roll i planerandet av nya bostäder? Görs det något för att uppfylla riksdagens mål för bostadspolitiken? Ett mål som lyder: ”långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”.

För att få svar på frågan tillsatte regeringen en statlig utredning, med fokus på ekonomiskt svaga hushåll på bostadsmarknaden. Och resultatet – utredningen ”Ett gemensamt bostadsförsörjningsansvar” (SOU 2018:35) – redovisades för snart en månad sedan.

Utredningen konstaterade att ingen kommun på ett strukturerat sätt identifierar bostadsbristens art. Inte heller görs någon bedömning av hur invånarnas bostadsbehov förhåller sig till utbudet på bostadsmarknaden. I utredningen betonas dock att kommunerna i dagsläget inte har ett krav på sig att göra sådana bedömningar.

I underlaget till utredningen framkommer att Norrköping är en kommun där mer kan göras för att strukturera bostadsbyggandet. I minnesanteckningarna från ett möte med företrädare för Norrköpings kommun summeras: ”Kommunens storlek gör att det tycks vara fullt möjligt att hålla på med strategisk planering på samhällsbyggnadskontoret utan att reflektera över att den kunskap socialtjänsten har om olika gruppers boendevillkor och behov skulle kunna utgöra ett planeringsunderlag.”

I samma underlag ges även på andra sätt en inblick i hur det från kommunens sida resoneras kring bostadsbristen. Det beskrivs att ett mål med att bygga nya bostäder tills marknaden befinner sig i balans är att få ”ett visst överskott så att ingen som har råd att betala hyran väljs bort.”

Och Norrköpings kommun verkar ha särskilt tunga skäl för att sträva efter en situation där det är ett visst överskott av bostäder. I minnesanteckningarna går det att läsa: ”Från socialtjänsten lyftes att det allmänt vore en fördel om den ’vanliga’ planeringen och marknadsregelverket var sådant att ingen utan sociala problem behövde uppsöka socialförvaltningen. Fastighetsägare utnyttjar att Soc måste lösa akuta problem och därför kan betala mer. I Norrköping har Soc blivit den marknadsaktör som betalar bäst!”

Att socialtjänsten betalar högre hyror än andra är anmärkningsvärt. Men möjligen är det än mer problematiskt att de nya bostäderna som ska avhjälpa dagens problem byggs utan någon större bedömning av behovet. Risken är att det blir en ännu dyrare lösning.