Man ska inte kvälja dom, som det heter. Med det menas att man inte bör kritisera ett enskilt domslut för att vara felaktigt. En förutsättning för ett väl fungerande rättsväsende är nämligen att alla respekterar domslut – vilka naturligtvis också går att överklaga i laga ordning. Eventuellt missnöje med enskilda domar bör istället riktas mot lagstiftaren – riksdagen.
Ändå är det svårt att inte kritisera den uppmärksammade domen i Solna tingsrätt, där en man friades för misshandel av sin hustru. I domslutet konstateras att kvinnans berättelse inte är trovärdig, bland annat eftersom hon polisanmälde misshandeln! Istället borde hon i första hand försökt lösa frågan genom medling inom släkten. Det konstateras vidare att kvinnan kom från en ”sämre” familj än mannen och dessutom att ”det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade”.
Hur är det över huvud taget möjligt att avkunna en dom, grundad på rättsligt irrelevanta uppfattningar om hur ”bra” en familj är (vad menas med det?) eller kritik gentemot att en person vänder sig till polisen? Kvinnosynen ska vi inte tala om...
Ttingsrätten var inte enig. Lagmannen (i dagligt tal domaren) och den moderate nämndemannen ansåg att bevisningen var tillfyllest och ville fälla mannen. Men de båda centerpartistiska nämndemännen ville fria mannen och vid jämvikt blir resultatet en friande dom.
En av dessa nämndemän är Ebtisam Aldebe, som tidigare bland annat förordat införande av religiös särlagstiftning, det vill säga i praktiken sharialagar.
Rättsskandalen är ett faktum. Att som Centerns partiledning kritisera de båda nämndemännen är lika bra som anmärkningsvärt, eftersom de samtidigt underkänner en laga rättsprocess. Problemet är alltså större än domen i sig, som lyckligtvis nog överklagats till hovrätten.
Det är utomordentligt allvarligt om nämndemän missbrukar sitt ämbete. Samtidigt går det att fråga sig hur väl nämndemannasystemet fungerar, liksom huruvida tingsrätterna genom detsamma riskerar extremistisk infiltration. Ger dagens system nämndemän möjlighet att vantolka lagar efter eget godtycke? Skulle det räcka att till exempel ge lagmannen utslagsröst i den stund nämndemännen inte är överens, eller krävs mer omfattande reformer?