Ledare Det är förstås inte riktigt samma sak när en amerikansk president besöker Sverige som när en svensk statsminister besöker USA, men nog blir ändå skillnaden mellan då och nu ack så uppenbar. När den alltid hövlige Barack Obama besökte Sverige 2013 såg värden, Fredrik Reinfeldt, lite nervös men med rätta lycklig ut. När Stefan Löfven häromdagen besökte Donald Trump i Förenta Staterna såg statsministern möjligtvis också nervös, men framför allt plågad ut. Han tvingades åhöra en amerikansk president som inte bara fortsatte skryta över sin protektionism, utan också förolämpade Sverige på ett i grunden oacceptabelt sätt.

Det går därför att förstå exempelvis Tomas Ramberg på Sveriges Radios Eko-redaktion, som sågar Löfven och menar att statsministern gav ett passivt och undfallande inryck. Men Ramberg har ändå fel, för det var nämligen ett smutstigt arbete som väntade Löfven, därtill förstärkt av orimliga förhoppningar om vad han eventuellt skulle kunna uträtta.

Löfvens främsta uppgift var att för Sveriges och EU:s räkning gjuta olja på de upprörda transatlantiska vågorna. Dessutom såg Löfven till att den lynnige Trump inte slog igen dörren för ett nytt frihandelsavtal mitt i ansiktet på Europa.

Mer kan man inte begära i umgänget med en diplomatisk clown som Trump. Det gäller att vårda de långsiktiga relationerna och betänka att många amerikaner, inte minst många av Trumps egna republikaner, är frihandelsvänner. Det gäller att inte göra skadan av de föreslagna stål- och aluminiumtullarna värre än de är.

Man bör inte heller stirra sig blind på USA. Ståltullar och andra protektionistiska åtgärder drabbar EU, men i synnerhet exportberoende stater som Sverige. Däremot hotar desamma långt ifrån vårt välstånd, som man ibland kan tro av den lätt överhettade debatten. Nästan 75 procent av Sveriges export går till andra europeiska länder, framför allt inom EU och vår viktigaste handelspartner är Tyskland. Förenta Staterna är genom sin militära styrka (och Europas relativa svaghet) av stor säkerhetspolitisk betydelse, men ekonomiskt är det långt viktigare för Sverige att fördjupa umgänget med vännerna på vår egen kontinent.

Låt oss beklaga det amerikanska folket! Men inte göra saken större och värre än den är. Utan istället tillsammans bygga ett starkt, enat och oberoende Europa.