Ledare Muslimska brödraskapet, MB, är en organisation som inte är helt lätt att sätta fingret på. Ändå har den lyckats göra staten till sin megafon.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, tar MB på allvar och då inte minst dess påverkansmetoder. Nyligen presenterades den av MSB beställda rapporten ”Islamisk aktivism i en mångkulturell kontext”, utförd av Aje Carlbom, docent i socialantropologi. Rapporten är vattentät och har fullgoda belägg för allt som läggs fram.

Ett problem i sammanhanget är att MB och dess medlemmar är hemliga. Organisationen väljer sina medlemmar och dessa får genomgå en tämligen hård inskolningsperiod. I rapporten används därför begreppet MB-associerad för att referera till personer och organisationer som antingen är medlemmar eller som mer eller mindre strukturerat använder sig av MB:s politiska program.

Carlbom pekar bland annat ut organisationerna Sveriges unga muslimer, Sveriges muslimska råd och studieförbundet Ibn Rushd som MB-associerade. Dessa har gemensamt att de samlas under det paraply som utgörs av Islamiska förbundet i Sverige, i sin tur en av de organisationer som var med och grundade Federation of islamic organisations in Europe – den av Muslimska brödraskapet skapade europeiska paraplyorganisationen. Detta borde göra det svårt för de svenska företrädarna att förneka kopplingarna till MB, ändå gör de det.

MB har en tradition av hemlighetsmakeri. Det är kanske inte att undra på. MB har alltid förföljts i de länder där organisationen har sitt ursprung. Inte heller det är något mysterium givet organisationens revolutionära mål att upprätta en gudsfruktande stat med sharialagar. I exempelvis Egypten har brödraskapet vunnit inflytande genom uppbyggnaden av ett ganska omfattande separat civilsamhälle.

Det är oklart vilket mål MB har i Europa, det är kanske inte ens samma i alla länder. I Sverige skulle inte ens personer som är öppna med sitt medlemskap i MB förföljas. Öppenhet skulle dock omöjliggöra påståendet att man representerar muslimer i allmänhet. Åtminstone sedan 1990-talet har de lärt sig det svenska systemet utan och innan och använt sig av identitetspolitiken för att skapa en offentligfinansierad maktposition genom att hävda att de talar för alla landets muslimer. Det är naturligtvis rent nonsens. Muslimer är en heterogen grupp och långt ifrån så enfaldiga som deras påstådda företrädare.

Retoriken från de MB-associerade organisationerna går dock ut på att bygga upp ett separat muslimskt civilsamhälle. Detta är inte bara ett hinder för integrationen av muslimer utan också ett långsiktigt säkerhetsproblem.

Det finns många sätt att hantera en organisation som Muslimska brödraskapet. Den svenska lösningen att strö offentliga medel över den torde dock vara den allra sämsta.