Ledare Nyligen gick det att läsa i NT (27/2) om att arbetslösheten i Valdemarsvik är den lägsta på två år för grupperna nyanlända och ungdomar. Trots högkonjunktur är det något av en bedrift för en liten kommun med Valdemarsviks förutsättningar. För, som det i reportaget påpekas av arbetsförmedlarna Örjan Kasselstrand och Boel Ljung, Valdemarsvik har inte längre några riktigt stora industriföretag som kan erbjuda ungdomar jobb i samma stund som de slutar skolan. I stället får de flesta som letar efter sitt första jobb vara beredda på att de kan behöva arbetspendla över kommungränsen – om det går.

I reportaget framhåller arbetsförmedlarna i Valdemarsvik att det för dagspendlare som är beroende av kollektivtrafik är svårt att ta ett jobb i grannkommunerna Åtvidaberg och Västervik. Orsaken är att Östgötatrafikens busslinje mellan Valdemarsvik och Åtvidaberg lades ned för något år sedan. Och till Gamleby och Västervik är det bara Swebus fjärrbusar som går, vid tider som närmast omöjliggör dagspendling.

Hela situationen är ett uttryck för hur det finns osynliga gränser mellan och inom län. Att länsgränserna och de historiska landskapsgränserna kan ge upphov till osynliga barriärer för kommunikationer är möjligen inte särskilt förvånande.

De negativa effekterna av länsgränserna är en problematik som också har lyfts på nationell nivå. Den rödgröna regeringens förslag om storregioner, som lyckligtvis skrotades, hade ändå en god poäng i att större regioner skulle kunna vitalisera gränsbygderna. Det var ett argument för att Östergötland skulle bilda storregion med Kalmar och Jönköpings län. Samtidigt finns det mycket enklare sätt att uppnå samma mål, ökat samarbete med Kalmar län kan vara en start.

Men kommunikationerna och arbetsmarknaden begränsas inte enbart av länsgränserna. Det verkar även finnas gränser inom län, som mellan Valdemarsvik och Åtvidaberg. Denna barriär för arbetspendling sträcker sig även längre upp, hela vägen till Söderköping. Det är exempelvis länge sedan det gick linjebuss mellan Söderköping och Linköping, pendlare hänvisas i stället till pendeltåget i Norrköping.

Orsaken till de osynliga gränserna mellan och inom län lär i grunden bero på att naturliga förutsättningar – som att ett område kan ha varit glesbefolkat och svårtillgängligt – har styrt hur människor har rest. Därmed utvecklas inte infrastrukturen i de områdena, vilket inte heller uppmuntrar till att bryta de gamla invanda mönstren.

Hur mycket de här osynliga barriärerna för kommunikationer och arbetsmarknad påverkar är svårt att bestämma. Det är på förhand svårt att säga om fler verkligen skulle arbetspendla till Gamleby från Valdemarsvik om möjligheterna till det förbättrades.

Om det går att minska effekterna av gränserna för arbetspendling samt vitalisera gränsbygderna är ändå frågor som bör vara högintressanta för politiker i Region Östergötland. Särskilt under ett valår. Och en bra plats för att ta den diskussionen är Arbetsförmedlingen i Valdemarsvik.