Ledare Minns ni Stockholms ansökan inför sommar-OS 2004? ”Vi” var aldrig i närheten av OS och den som vågade lyfta blicken från de lokalpatriotiska skygglapparna i huvudstaden hade också insett att förutsättningarna över huvud taget aldrig var så goda som entusiasterna inbillade sig.

Kanske var det på samma sätt nu, när Stockholm slogs ut i kampen om EU:s läkemedelsmyndighet EMA – som ska flyttas från London i samband med brexit. Vi slutade, enligt uppgift, på sjätte plats från toppen och var alltså aldrig i närheten av någon seger.

Regeringen Löfven skryter och anordnar tämligen innehållslösa toppmöten, men diplomatin är lika stegsäker som en elefant i en porslinsbutik. EU-kommissionen kritiserade tidigare den svenska ansökningen för att vara otydlig och ofullständig. Det resulterade bara i ett surt returbrev signerat EU-minister Ann Linde (S).

Till råga på allt röstade Sverige inte på Köpenhamn, sedan Stockholm väl slagits ut. Istället ska vi ha röstat på Milano. Varför i all världen då?

Under alla omständigheter gav toppmötet i Göteborg inte Sverige några fördelar. Däremot är Danmarks utrikesminister Anders Samuelsen är med rätta förvånad och besviken på ministären Löfvens obegripliga och osolidariska agerande. Forsknings- och arbetsmarknadsmässigt hade det förstås inneburit stora fördelar för Syd- och Västsverige med EMA i Köpenhamn. Finns bara i Stockholm i Stefan Löfvens och Ann Lindes värld?

Nåja, det hade i och för sig kvittat hur Sverige röstat. För i slutändan stod valet mellan Milano och Amsterdam – båda städerna fick tretton röster var. Då avgjordes valet genom lotten.

Under den svenska så kallade lotteririksdagens dagar (1973-76) var omröstningarna åtminstone inte hemliga som nu var fallet i Bryssel. Det hela är demokratiskt förolämpande och jämförelsen med Eurovision Song Contest haltar. Den senare tillställningen är faktiskt lättare att begripa.

Dagens stora överraskning var emellertid att bankmyndigheten EBA flyttas från London till Paris. Inte nödvändigtvis ett dåligt val, men Frankfurt var storfavorit och det går inte att utesluta tyskfientliga attityder när omröstningen avgjordes. Återigen fick lotten tas fram, den här gången för att avgöra valet mellan finalisterna Dublin och Paris och till sist blev det fransmännen som fick skåla i champagne.

Det hela är lika löjeväckande som realpolitiskt riskabelt. Dylika frågor bör i första hand avgöras genom förhandlingar och i den stund omröstningar nödvändiggörs bör desamma självklart vara transparenta. Dessutom ska ingen inbilla sig att Europas starkaste nation Tyskland i längden kommer att tolerera att bli hunsad av andra stater och samtidigt tvingas garantera EU:s ekonomiska stabilitet.

Europa förtjänar bättre än försökspolitiska kaniner som dras ur en hatt efter diverse trolleritrick.