För siffernördar är Statistiska centralbyråns partisympatiundersökningar rena julafton – även nu, mitt i sommaren. En stor nyhet är förstås att de traditionella arbetarväljarna tycks vara på väg att överge socialdemokratin – till förmån för Sverigedemokraterna. Stort, fast kanske inte störst på lite sikt.

Naturligtvis är det anmärkningsvärt att SD tycks lyckas med vad kommunisterna misslyckades med i decennier. Bland LO-väljarna stödjer numera färre än 40 procent S, medan nästan var fjärde föredrar SD. Och i väljarkåren som helhet skulle ett katastrofresultat som det i riksdagsvalet för fyra år sedan (31 procent) snudd på vara socialdemokratisk succé i september.

Att Socialdemokraterna förlorar sympatier bland kärnväljarna är allvarligt för partiet, men på sikt återfinns problemen på lite annorlunda håll. En långt mer smygande genomklappning bland yngre väljare.

Bland de yngsta väljarna (under 25 år) stöds Socialdemokaterna av mindre än 18 procent. Också Sverigedemokraterna presterar med 16,5 procent lite sämre än i andra åldersgrupper, fast SD är ett växande parti. S däremot har gått kräftgång bland unga länge. Att Socialdemokraterna har gått från drygt 45 procent i valet 1994 till dagens dystra situation beror i stor utsträckning på att man förlorat de yngsta väljarna – medan de äldsta helt enkelt inte är med oss längre...

För Moderaterna ser det bättre ut! Ett stöd hos SCB på knappt 23 procent är visserligen något sämre än förra valresultatet, vilket åtminstone just då var en stor besvikelse, men bland de yngsta väljarna är Moderaterna klart störst med 26,5 procent. Det är inte någon garanti för framtida framgångar, ty yngre väljare är som bekant också mer ombytliga, men det påvisar ändå att partiet fokuserar rätt för framtiden.

Till skillnad från Socialdemokraterna råder det heller inte någon krisstämning inom Moderaterna. Även om den parlamentariska situationen minst sagt riskerar att bli rörig efter 9 september, bör Ulf Kristersson åtminstone ha goda chanser att bli statsminister.