Krönika I måndags genomförde kurderna i norra Irak en folkomröstning om självständighet. Tanken är att irakiska Kurdistan ska bli en egen stat.

Är det en bra idé? Det går inte att hävda att ett folk har ”rätt” till en egen stat, på samma sätt som vi talar om mänskliga rättigheter. Det är bara få stater i världen som är etniskt homogena nationalstater. Även det relativt sett etnisk homogena Sverige har inom sig minioritetsfolk som bott i landet sedan urminnes tider.

Kurderna är ett folk som varit uppdelat på flera stater men alltid längtat efter att få ha ett eget land. Men trots en erkänd förståelse för det olyckliga i att kurderna tvingats leva uppdelade, och dessutom under förtryckarregimer, har det internationella samfundet konsekvent avrått kurderna från att bryta sig loss.

Argumentet har varit att det skulle skapa instabilitet. En kurdisk stat skulle bli fiende med Turkiet. Större delen av det etniska Kurdistan ligger i Turkiet. Om därför det irakiska Kurdistan blir självständigt skulle kurdiska gerillor kunna använda detta som fristad i sin kamp mot turkiska armén.

Men nu har mycket vatten flutit under broarna sedan det Osmanska riket föll efter första världskriget och nya stater bildades, däribland Irak. Och man kan inte påstå att Mellanöstern på något sätt har varit stabilt. Så varför skulle det krävas av stabiliteten att det absolut inte bildas en ny stat i den kurdiska delen i Irak? Hittills har alla tidigare försök att skapa stabilitet i Mellanöstern misslyckats.

Den kurdiska delen av Irak, som alltså bara är en bit av hela det etniska Kurdistan, har goda förutsättningar för att bli en liberal demokrati i ett hav av krig och förtryck.

Det är svårt med demokrati, men irakiska kurdistan har flera institutioner på plats redan. Det finns konkurrerande partier. Det finns yttrandefrihet. Det finns domstolar. Det finns givetvis även islamister, som vill ha sharialagar, men de är alls inte lika starka som i andra muslimska länder.

Därtill har även de irakiska kurderna erfarenhet av att ha varit förtryckta vilket ibland leder till ödmjukhet och förståelse för värdet av demokrati och mänskliga rättigheter. Självklart finns det exempel på nyligen befriade folk som ska ta hämd på sina förtryckare och kollaboratörer, men det måste inte bli så.

Slutligen är en positivt bidragande faktor att de irakiska kurderna har goda relationer med västvärldens demokratier. Irakiska kurdistan är USA:s viktigaste allierade i kampen mot Islamiska staten. Också Sverige bistår de irakiska kurderna med militärt stöd. Kurderna är även ett av få folk i Mellanöstern som har goda relationer med Israel.

Sammantaget är det därför värt att stödja kurderna i deras krav på självständighet i den kurdiska delen av Irak. Irak är en misslyckad stat skapad av segrarmakterna efter första världskriget. Det kom aldrig någon stabilitet av det. Det är därför hög tid att pröva något nytt. Det kan ju inte vara helt fel med en ny demokratisk stat i Mellanöstern.

För övrigt anser jag att Islamiska staten bör förstöras.