Krönika Beach 2018 drog igång tidigt i större delen av landet i helgen. Själv sökte jag till en (mycket välbesökt) utepool. Tre kilometer hemifrån låg den och färdsättet för mig med mitt underåriga sällskap var en kombination av fötter och olika varianter av cyklar.

Iögonfallande, verkade det, att inte tarva något motordrivet för en familj att ta sig den här sträckan.

Iögonfallande, skulle jag säga, att tre kilometers transport för egen maskin inte är det naturliga valet (för den som kan).

Möjligheterna att undvika fysisk aktivitet är idag många, och handlar väl ofta mer om effektivisering än lättja. Och de vardagsnära tjänsterna är ju bra, skapar tid för den ena och jobb för den andra. Samtidigt har aktivitet för många kommit att bli något som inte bara kräver en ansträngning där och då – utan behöver schemaläggas. Och, handlar inte sällan om att ”se snygg ut naken”. Det går att hitta många åsikter om den utvecklingen, liksom hur sociala medier inspirerar den ena men stressar den andra.

Men det måste hanteras. För det finns få argument mot värdet av fysisk aktivitet – men väldigt många för. Ett sätt att upprätthålla en hälsosam aktivitet kan mycket väl innebära att persa på marathon runt om i världen. Men det är alls inget som krävs. Oregelbundna besök på gymmet är dock knappast nog. Hur det ska se ut är så klart upp till var och en. Men på ett eller annat sätt måste rörelsen in – för fler.

”Om träning fanns som piller skulle det ges till patienter” citerade Svenska Dagbladets helgbilaga ”Perfect guide” en artikel i ”the Guardian” i helgen. Något som (vi) redan tränande givetvis gärna tar till oss. Men det är ju nu knappast till de redan frälsta råden om 30 minuter om dagen och så vidare behöver riktas. Snarare finns det väl där en och annan som skulle få större hälsovinster av att tagga ner (men då å andra sidan riskera att förlora glädjen i själva utmaningen). Kanske har träningen blivit polariserad. Den för välmåendet motionerande människan har ingen riktig plats. Men utan en och annan löprunda, timme av vedhuggning eller pass på gymmet ökar våra risker för ett sämre liv radikalt. Det offentliga, staten, eller denna eviga ”någon” kan ju nu inte ta ansvar för vår dagliga motion. Det kan vi bara göra själva. Men det är gemensamt vi kommer få ta ansvar för konsekvenserna av att rörelse inte för alla ses som en självklarhet.

Finns kunskapen och valet är lätt blir förhoppningsvis utrymmet för hälsan större (och det dåliga samvetet mindre). En tre kilometers transportpromenad borde vara ett oreflekterat val.

En alltmer spridd teori inom beteendevetenskapen är så kallad ”nudging”, som i stort handlar om att presentera val så att det är lätt att göra rätt (eller då som ett företag/ organisation/ myndighet eller stat vill). Genom mindre tallrikar kan svinnet på en hotellbuffé minska, till exempel. Ibland behöver vi helt enkelt en knuff i rätt riktning, då våra beslut inte alltid är värst rationella. Ibland är det bekväma valet det bästa, men långt ifrån alltid.

Och knuffarna behöver nog bli fler – för fler. Användarvänliga cykel- och gångbanor. Fungerande kollektivtrafik. Mycket idrott i skolan. Och inte minst ett civilsamhälle så rikt och brett att det går att idrotta även för den utan alltför stora ambitioner (eller plånbok). Det är många som kan och därför behöver göra sitt för att göra valet lättare. Inte med fokus på sommarformen, utan för att fler ska orka strosa på, och till, stranden 2019.