Krönika Sport handlar ofta om stora summor pengar – på gott och ont. Varje år gör svenska kommuner ett underskott på drygt 200 miljoner kronor per år för arenorna (SR 29/3). Det är skattepengar som kunde ha använts på bättre sätt.

Samtidigt kan sport vara en viktig del för många barns och ungdomars uppväxt och liv. I bästa fall kan ett sportintresse bädda för vänskap, motion och utveckling. Det är bra och därför kan det kännas motiverat att satsa på sporten.

Men när det handlar om miljonbelopp som varje år tas ur skattebetalarnas fickor för att ge åt vad som visat sig främst vara herrallsvenskan känns underskottet inte lika motiverat.

Alla sporter kräver inte heller stora arenor för att utövas. Men det tycks lätt glömmas bort när en kommun bestämmer sig för att man för allas bästa (och för att sätta orten på kartan…) ska bygga en arena.

Mirja Räihä (S), vikarierande Fritidsborgarråd i Stockholm, försöker försvara utgifterna med att ”både arenor och kulturhus behövs i Stockholm, då får man kanske acceptera att den här typen av infrastruktur kan gå back under en period”.

Men Räihä gör det alldeles för lätt för sig. Varför ska vi behöva acceptera att våra skattepengar, som vi enligt lag är tvingade att betala, läggs på sådant som gör kraftiga underskott årligen?

Sporten är förvisso en viktig del för många människor och kanske även för samhället i stort. Men behöver skattepengar verkligen vara främsta betalningsmedel när det finns sponsorer, marknadsföringsmöjligheter och mängder av medlemmar och supporters?

Detta kanske framstår som en ren storstadsfråga, eftersom Stockholm och Göteborg står för de största underskotten, men även mindre städer och kommuner har dåliga erfarenheter. 2007 beslutade Kristianstads kommun sig för att bygga en ny arena. Den sades kosta 250 miljoner kronor. Men prislappen stannade inte där, utan var snart uppe i 330 miljoner kronor. Därutöver tillkom den årliga utgiften på 30 miljoner kronor för att driva arenan. Kristianstad höjde skatten till en av Skånes högsta kommunalskatter. Det är inte någon prispall man vill hamna på.

Exemplet kommer från Martin Borgs, då i egenskap av dokumentärfilmare och Slöseriombudsman, och boken "365 sätt att slösa med dina skattepengar" (Hydra förlag 2013). Vi behöver – precis som Martin Borgs sätter fingret på med sin bok – bli bättre på att ifrågasätta vart våra surt förvärvade skattepengar egentligen går. I dessa deklarationstider icke desto mindre. Gör en aktiv deklaration av din skatt och påminn dig om hur mycket du betalar och vart pengarna egentligen går.

Det är tyvärr inte bara arenabyggen som dränerar i onödan. Nya Karolinska är ett aktuellt exempel på när även en omfattande välfärdssatsning gått snett. En av lärdomarna är kanske att politiker inte är de allra bästa byggarna?