Ledarkrönika ”De stora säkerhetshoten mot de demokratiska länderna är inte terrorligor. Klimatförändringar är långt farligare.”

Ovanstående häpnadsväckande åsikt ger Eskilstuna-Kuriren uttryck för i ingressen till en ledare, bara dagarna efter årsdagen för terrorattentatet på Drottninggatan i Stockholm. Någon vidare argumentation förs inte i ledaren, däremot får vi veta att det ryska hotet faktiskt är långt värre än den terrorism som emanerar från Mellanöstern. Risken att drabbas är nämligen ”miskroskopiskt liten”. Om nu terrordådet i Stockholm ens var ett sådant. I ledaren kallas det för ”lastbilsmorden”.

Resonemanget är okänsligt och missvisande. För om vi ska kunna ta itu med vilka andra problem som helst, måste vi ha ryggarna fria. Annars blir vi förlamade. Minns John Ausonius (lasermannen) härjningar eller Peter Mangs många mordförsök i Malmö för några år sedan. Många? Ausonius dömdes för ett mord och tio mordförsök, Mangs för två mord och åtta mordförsök. Inte så mycket... Men tillräckligt för att skapa skräck. Det vi i dagligt tal kalla terror.

Facit för den islamistiska terrorismen är hittills två fullbordade attentat, varav det första bara dödade gärningsmannen och det senare fem personer. Med all respekt för de drabbade lite, jämfört med många andra europeiska länder. Men uttryck för ett reellt hot, som vi aldrig bör acceptera i aldrig så liten omfattning.

Tyvärr kan det emellertid diskuteras hur mycket vi lärt oss. Under minnesgudtjänsten på årsdagen av terrorattentatet på Drottninggatan representerades Sveriges muslimer kollektivt av Mahmoud Khalfi, imam vid Stockholms moské. Kunde man verkligen inte hittat någon värdigare representant? Khalfi har beslagits med samröre med islamistiska Muslimska brödraskapet, något han själv inte heller sticker under stol med. Brödraskapet har fungerat ideologisk fadder för andra islamistiska organisationer. Även om de flesta islamister säger sig ta avstånd från våld, är det just denna ideologiska strömning som utgör terrorismens själva fundament.

Typiskt nog är det bara nationalistiska Nyheter Idag som uppmärksammat Khalfis närvaro, övriga Mediesverige håller i stort sett tyst – medvetet eller inte. Och därmed har vi också en förklaring till varför så kallade alternativmedia rönt stora framgångar på senare år.