Ledarkrönika En riktigt duktig arbetare i Norrköpings textilfabriker kunde få ansvar för fyra revolvervävstolar, i vilka det vävdes rutiga bomullstyger i flera färger. Men det var länge sedan nu. Det var efter att industrialiseringen på 1800–talet hade mekaniserat vävstolarna och flyttat dem ut ur hemmen på landsbygden och in i fabrikerna i städerna.

Att få hantera flera mekaniska vävstolar var ur ekonomisk synvinkel något att sträva efter. Sofia Wallin på Norrköpings stadsmuseum berättar att en persons lön bestämdes av hur mycket tyg som arbetaren producerade. Om ett fel hittades i tygrullen när den i nästa led granskades av tyglagerskan betydde det ett avdrag på provisionen.

På stadsmuseet har precis en skolklass visats runt bland de gamla maskinerna. Eleverna rör sig runt vävstolarna som i dag framstår som arbetsmiljöns absoluta stenålder. De nya fabrikerna som den industriella revolutionen hade skapat förändrade dåtidens hela samhälle. När arbetsvillkoren på en del ställen betydde att arbetarna låstes in under dagen kan det i enskilda fall vara värt att fråga om förändringen var till det bättre. Totalt sett har dock utvecklingen som började då lagt grunden till dagens välstånd.

Effektivisering är ett nyckelord i framgångssagan. Mekaniserade vävstolar kunde producera mycket mer tyg än vad vävstolarna i hemmen kunde.

I takt med att tekniken utvecklades uppdagades också nästa effektiviseringsmöjlighet – arbetarna. Genom specialisering, arbetsfördelning, noga övervakning, utbildning och centralisering kunde organisationer bli mer produktiva. Den amerikanska ingenjören Fredrick Taylor var den som i slutet av 1800–talet utvecklade läran om effektiva arbetsorganisationer. Läran ”Scientific management” kom också att uppkallas efter honom – taylorismen. Och industriell produktion upphöjdes till vetenskap.

Det populärkulturellt mest kända exemplet på taylorism i utförande är från Charlie Chaplins film ”Moderna tider” (1936). Chaplins karaktär luffaren arbetar vid fabrikens löpande band som en skruvåtdragare. Varje arbetare gör en standardiserad och specialiserad rörelse. Hela tiden övervakade.

Att luffaren till slut blir tokig sammanfattar vår tids inställning till taylorismen. I det kreativa och öppna kontorslandskapet med kaffemaskiner anser vi oss ha gått vidare. Taylors fabriker lämnar till synes ingen plats för självförverkligande. Att Lenin visade intresse i Taylors lära när den Sovjetiska produktionskapaciteten skulle höjas placerar teorierna i ytterligare mörka industrier.

Särskilt i Skandinavien och Sverige anser vi oss nog organisatoriskt stå för något annat nu, som decentralisering, medbestämmande och flexibilitet.

Få av eleverna som besöker Norrköpings stadsmuseums sal med vävstolar lär ens överväga att ta ett jobb som är specialiserat och övervakat enligt Fredrick Taylors idéer. I stället kan den nya tidens jobb som ännu är i sin linda locka – digitaliseringen skapar förutsättningar för arbeten som vi ännu inte kan gissa. Arbetsplatser som Facebook och Google är arbetsmiljön vid revolvervävstolarnas motsats.

Men att digitaliseringen en gång för alla förpassar managementmetoder skapade för det sena 1800–talets stålverk till soptippen är felaktigt.

Digitaliseringen ger taylorismen en ny vår. Allt smartare mobiltelefoner gör att arbetet åter planeras som för 100 år sedan.

Ett exempel. Företaget Uber som erbjuder en plattform för samåkningsresor låter passagerarna utvärdera föraren och chauffören kan även betygsätta passageraren. Övervakningen har nått en helt ny nivå.

På Charlie Chaplins tid gick det inte att förutse att arbetarna skulle kunna bli sina egna övervakare. Men nu har digitaliseringen rationaliserat bort granskaren samtidigt som kontrollerna effektiviserats med mobilen i fickan.

Globalt centraliserade företag som Uber kan få all information de önskar. Hur pizzabud, taxichaufförer och andra servicetjänster sköter sig kan utvärderas direkt och på andra sidan jorden av delningsekonomis giganter. Dessutom behöver företagen som kontrollerar plattformarna inte anställa eller betala lön till många av utförarna som i stället blir sina egna. Bolagen blir en mellanlänk till kunderna och tar enbart en avgift för det. Effektiviseringen blir total.

Utföraren av en tjänst får endast betalt för den tid som uppdraget kräver, men personen måste oftast ändå vara beredd att kunna åta sig ett uppdrag snabbt. Annars kanske vissa av de digitala plattformarnas algoritmer gör att utförarens betyg sjunker och personen får svårare att få uppdrag i framtiden. Det riskerar att försätta många i en pressande situation.

I digitaliseringens tidsålder kan arbetaren bli en kugge i det industriella maskineriet på samma sätt som många personen var i 1800–talets fabriker. Digitaliseringen erbjuder många möjligheter och med tiden blir nog de kantiga systemen allt mer anpassade efter människor – precis som många av industrierna har blivit de senaste 150 åren. Det är en naturlig följd av utvecklingen, det vore en motsägelse om allt redan var på sin högsta nivå från början.

Den digitala revolutionen betyder att vi börjar om lite på nytt, som vid den industriella revolutionen. Vi är tillbaka till taylorismen. Nya tag kräver samma gamla grepp. Och det kan bli samma barnsjukdomar nu som då. Revolvervävstolarna har blivit till iPhones- eller Android-telefoner.

Skillnaden är bara att förr mättes framgång i hur många vävstolar en person fick hantera, i dag räknas karriärskliv i hur många telefoner en person har.