Ledare Den 1 juli trädde en ny lagstiftning i kraft som innebär att privata sjukvårdsförsäkringar som betalas av arbetsgivaren ska förmånsbeskattas. Idag har över 600 000 svenskar privat sjukvårdsförsäkring, de allra flesta via sitt arbete eller fackförbund.

Det är inte särskilt konstigt att så många arbetsgivare vill försäkra sina anställda. Det största problemet med landstingens sjukvård idag är väntetiderna. Vården i sig håller oftast mycket hög kvalitet, men vad hjälper det när den inte ges i tid? För arbetsgivaren innebär långa vårdköer att den anställda inte snabbt kan komma tillbaka till arbetet. Privat vård har ofta betydligt högre tillgänglighet, och en god försäkring betalar sig därmed tillbaka snabbt för arbetsgivaren.

Detta har nu regeringen och Vänsterpartiet valt att beskatta. Deras huvudargument är dessvärre baserat på myter, något som togs upp på ett seminarium under Almedalsveckan. ”Rika ska inte kunna gå före i vårdkön” är det vanligaste argumentet som såväl Stefan Löfven (S) som Jonas Sjöstedt (V) gärna slänger sig med. Tyvärr är det en ren myt. Landsting och regioner ska ge vård efter behov till alla invånare och har en vårdkö, inte två. De tar inte emot patienter via försäkringsbolag utan endast genom den egna verksamheten: akutmottagningar, vårdcentraler och sjukhus. Försäkringsbolagen har i sin tur bara avtal med privata vårdgivare, inte landstingsdrivna.

De privata vårdgivarna har i många fall avtal både med försäkringsbolag och med landsting och regioner eftersom de sistnämnda sällan klarar av att utföra all vård själva. Då finns det noggrant avtalat hur mycket vård som landstinget köper, och den privata vårdgivaren är alltid skyldig att ta patienter från det landsting man har avtal med i första hand enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Därefter kan de ta emot försäkringspatienter. Det finns alltså ingen ”gräddfil” som vänstern gärna påstår. Tvärtom bidrar de privata vårdgivarna till att avlasta landstingets vårdköer som vuxit sig allt längre de senaste åren. Under 2016 utfördes över 18 000 operationer som finansierades genom sjukvårdsförsäkringar. Utan försäkringar hade dessa operationer behövt ske inom landstingen och landstingens vårdköer hade därmed varit ännu längre.

Påståendet att sjukvårdsförsäkringar bara är något som rika har råd med, kan också ifrågasättas. Statistiskt sett är 55 procent av de som har en sjukvårdsförsäkring låg- eller medelinkomsttagare. De allra flesta får sin försäkring av arbetsgivaren, och de vanligaste behandlingarna för patienter med sjukvårdsförsäkringar rör problem med rygg, nacke och knä. Typiska förslitningsskador alltså. Tyvärr riskerar regeringens straffskatt att färre arbetsgivare erbjuder sjukvårdsförsäkring, vilket sannolikt kommer att leda till ökade väntetider. Är det något Löfven inte behöver så är det väl längre vårdköer. Istället för att slänga sig med myter borde statsministern göra allt för att fler ska kunna komma tillbaka till arbetet snabbare.