Ledare När vi svenskar i stilla ro har fått fira påsken tillsammans med våra nära och kära är det många andra kristna runtom i världen som har fruktat för sina liv. För dessa innebär inte påsken ägg, godis och påskharar utan säkerhetskontroller av kyrkor och rädsla för bomber eller väpnade attacker.

Påsken är den största kristna högtiden och brukar just därför vara ett populärt mål för jihadistattacker. Den kristna befolkningen kopter, som är en minoritet i Egypten hamnar ofta i skymundan. Men bara för att det inte rapporteras så mycket om dem betyder det inte att deras situation har förbättrats.

På palmsöndagen, den dag de kristna åminner Jesu intåg i Jerusalem ridandes på en åsna, var det dags igen. Kopterna hann knappt börja hylla sin konung innan en självmordsbombare från Islamiska staten utlöste sitt bombbälte vid altaret i Sankt Georgs-katedralen i Tanta. Vid det attentat dog 27 personer och 78 skadades. Därefter dröjde det inte många timmar förrän en annan terrorist utlöste sina bomber i Markuskatedralen i Alexandria. Där dog 17 personer och 48 skadades. Barn som vuxna fyllde på den växande skaran av koptiska martyrer.

Detta är bara två av otaliga terrordåd de kristna i Mellanöstern har drabbats av under senare år. Folk förfasas men de konstruktiva reaktionerna uteblir. Den anglikanska kyrkans överhuvud Justin Welby har formulerat islamisternas hat mot minoriteter på följande sätt: ”De hatar olikheter, oavsett om det är muslimer som tänker olika, yazidier eller kristna och på grund av dem [IS] står kristna inför eliminering i själva den region där kristen tro började”.

Det kanske låter hårt, men det är precis vad det handlar om. För Islamiska staten är dessa utlösta bombbälten små, små steg mot att utrota de kristna från sina ursprungsområden, där den kristna kyrkan har funnits nästan sedan Jesu tid.

Enligt International Society for Human Rights riktas omkring 80 procent av all religionsförföljelse mot just troende kristna. Med tanke på islamisternas växande kontroll över delar av Mellanöstern och Afrika lär inte denna utveckling vända. Förföljelserna fortsätter trots att de kristna blir färre och färre — eller just därför.

Många i väst tar kristendomen för given eller är likgiltiga. Man kanske associerar den med rikedom, korståg eller amerikanska presidenter. Frågan om hur den kristna kyrkan mår håller inte många vakna om natten. Men kyrkan är inte bara rikedom och stora katedraler. Kopternas högsta önskan under påsken var förmodligen att få fira sin mässa i frid och trygghet.

När vi svenskar var stinna efter påskmaten såg kopterna sig en extra gång över axeln på väg till kyrkan, med rädslan att som sin frälsare få avsluta sitt jordiska liv under påsken.

Det tåls att tänka på. För många kristna är Jesu lidande en högst konkret verklighet.