Ledare I riksdagens sista partiledardebatt före valet tvingades statsminister Stefan Löfvens (S), med all rätt, försvara de många usla regeringsbeslut som fattats, och de välbehövliga som uteblivit. Exempelvis attackerades den inkonsekventa och misslyckade migrationspolitiken flitigt av bland andra M-ledaren Ulf Kristersson, medan V-ledaren Jonas Sjöstedt ifrågasatte avskedandet av Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler.

Samtidigt var hans attacker mot de andra partierna lätta att avvärja, till exempel då statsministern använde LO-retoriken och hävdade att Moderaterna vill sänka lönerna för de som redan har jobb.

Den självförvållade krisen är i nuläget ytterst svår att ta sig ur för S partiledning – vad som än sägs väger knappast tyngre än tveksamma regeringsbeslut och en inkonsekvent partipolitik. Löfven försöker desperat få debatten och valrörelsen att handla om välfärd, där S har jämförelsevis högt förtroende, men de allra flesta diskussioner landar ändå i migrationsfrågan.

I veckan lämnade den fjärde statssekreteraren regeringen på tre veckor, av vilka tre tillhörde S-ministrar. Bilden sätts att de som kan överger regeringen och Socialdemokraterna för andra uppdrag.

Med en statsminister på defensiven tog flera av de andra partiledarna chansen att glänsa i riksdagsdebatten. Både Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och SD-ledaren Jimmie Åkesson såg till att utnyttja det faktum att deras partier aldrig suttit i regering, samtidigt som alla andra partier har regeringsbeslut och överenskommelser i närtid att försvara. Sjöstedt kunde ta åt sig äran för de beslut V fått igenom som stödparti, och samtidigt kritisera regeringen för bristerna i välfärden. Åkesson kunde anmärka på alla partier utan att i sin tur behöva ta ansvar för några beslut, eftersom SD i regel hållits utanför uppgörelserna.

Regeringens många och grova felsteg under denna mandatperiod kommer av allt att döma få konsekvenser på valdagen, vilket är rimligt.

Slitningarna inom både regeringen och Socialdemokraterna överskuggar de mindre splittringarna mellan Allianspartierna, vilket gör de senare till ett mer trovärdigt regeringsalternativ. I partiledardebatten var Alliansens statsministerkandidat Ulf Kristersson uppenbart trygg i sin roll, och fokuserade helt riktigt på huvudmotståndaren S. Ett parti som i sin tur mycket väl kan ha börjat fundera på en efterträdare till Stefan Löfven redan nu.